Integration. Smaka på ordet. I senaste valet var debatten om invandring och integration en av de mest centrala. Många ord yttrades men rätt lite blev egentligen sagt.

Det var enkla budskap av typen att den som flyttar hit ska acceptera den svenska kulturen, eller att det behövs tuffare tag i skolan för att motverka gängkriminalitet. Gemensamt för de flesta förslag på lösningar och problemformuleringar som förekom var att integration är något som sker passivt. Att infödda svenskar kan skita i det och bara se på medan invandrarna integreras och de som inte blir integrerade är de som helt enkelt inte vill. Så då måste det till olika former av piska för att tvinga dem.

Alla argument utgick också från ett storstadsperspektiv. Den som lyssnar till debatten om integration kan lätt få intrycket att alla invandrare hamnar i Stockholm, Malmö eller Göteborg och att alla problem som klyftor och en icke fungerande integration medför bara drabbar dessa större städer.

Nu är inte integration något som kan ske bara genom att invandrare vill integreras. Svenskarna måste också vilja integrera dem. Det är här vi i dag har ett av de största problemen. För viljan att integrera nya svenskar är relativt låg. I internationella jämförelser är tröskeln in i det svenska samhället osedvanligt hög och det leder till ett samhälle med större segregation är flera jämförbara länder.

Jag vill hävda att detta problem blir än större på landsbygden och i småstäderna. Här finns redan en kulturell misstänksamhet även mot inflyttade vita svenskar. Det talas med visst förakt om nollåttorna eller om storstadsbor som tror sig veta allt. När vi som inte ser svenska ut plötsligt dyker upp blir misstänksamhet än större. Samtidigt som olika stöd för att få till naturliga mötesplatser och skapa möjlighet för integration behövs nästan än mer på landsbygden där avstånd och små samhällen lättare skapar isolering och folk håller sig till välkända klickar satsas lejonparten av krutet för bättre integration på storstäderna.

Det finns många problem med att landsbygd och stad ständigt hålls isär och satsningen på landsbygden prioriteras ner. Osynliggörandet av invandrare utanför storstäderna är bara ett av dem. Men det är ett viktigt problem eftersom det som skulle kunna bli en viktigt tillgång istället försummas till sorg för hela samhället då det som skulle kunna bli en vinst både socialt och ekonomiskt mest blir en kostnad med bland annat ökat psykiskt lidande som effekt.

Ska vi ha ett starkt land behöver hela landet räknas och alla medborgare oavsett ursprung få en chans att bli den bästa de kan bli. Men för att det ska ske måste fokuset på storstan släppas om så bara en gnutta.