På Jägarförbundets hemsida kan man läsa att jakten förr var ett sätt att överleva och att den i dag är ett sätt att komma nära naturen. Det är så här de närmar sig vår vackra natur, genom att skapa en nöjesindustri där de omvandlar död till omsorg. Jaktlobbyn trollar med fina ord, sysslar med teoretisk gymnastik som bara människan av alla varelser kan göra.

Resultatet efter att de byggt upp en psykologisk förståelse för sin hobby? De kallar sig välgörare. Jag tänker efter och kan inte minnas att jag någonsin sett en bild på en ledsen jägare vid liket av ett djur hen har dödat.

Tonläget har varit uppskruvat mot de svenska kändisarna som skjutit och importerat hotade arter från flera afrikanska länder. Information om artutrotning och förlorad biologisk mångfald är, på samma sätt som Parisavtalet är dasspaper värt för de rika, helt värdelös kunskap och detta visar på nytt att de priviligerade saknar sjukdomsinsikt och inte vill ändra sig.

Men bakom den upprörda stämningen över att 57 svenskar som Jan Guillou, Anders Borg, Zlatan Ibrahimovic, Felix Herngren och flera Krösus Sork-män i sann Muammar Qaddafi-anda åker till Afrika för att skjuta oskyldiga babianer och för att göra papperskorgar av elefanter väntar ett samtal på att få komma till skott. Samtalet om det stora djurplågeriet på hemmaplan som har sin grund i våra måltider.

Troféjakt blir kritiserad eftersom den anses vara onödig, jakten på svenska vildsvin kan anses vara nödvändig av opinionen men det industrialiserade djurplågeriet där vi föder upp och dödar djur på samma fabriksgolv råder det ingen tvivel om. Den skapar svenska jobb, vi behöver äta djurkroppar och dricka deras kroppsvätskor och det är odelat bra att den finns.

I Sverige föds och dödas årligen över 100 miljoner djur för vår njutning, när vi kan äta från växtriket, och animalieindustrin är, precis som all sorts jakt, ett nöje och inte en nödvändighet. Vi har inte ens en värdig djurskyddslag eftersom den endast skyddar människors intressen, det är som att låta räven bevaka hönsburen.

När rika gubbar flyger till andra sidan världen för att knäppa djur blir plötsligt alla djurrättsaktivister, etologer och förespråkare av djurens rättigheter. Tills det är dags för middag. Varför?

För att när vi äter djur fråntar vi dem deras värde för att det ska passa oss, köttätandet anses vara ett behov. Det förvånar mig att svensken är emot djurplågeri tills det är dags att äta, i tron att köttätandet är en isolerad ö vars val inte skadar någon eller något. Argumenten för köttätandet är överväldigande eftersom kött trots allt är gott.

För varje gång Felix Herngren vill importera en skjuten babian från Sydafrika, för varje gång Kravbönder döms för djurplågeri eller SVT avslöjar ännu en Arlagård måste vi komma ihåg vad vi kan tänka oss att acceptera och inte acceptera på ett kulturellt, socialt och politiskt plan.