DEBATT Cykling i Stockholm är ingen angenäm upplevelse: Undermåliga och dåligt avgränsade cykelbanor, otaliga väg- och husbyggen, dumpade och svajiga elsparkcyklar. Usla cykelförhållanden hjälper inte till att fler väljer det klimat- och miljövänliga transportmedlet, vilket invånare och besökare såväl som kommun och region vill se mer av.

För att Stockholm ska bli en cykelstad i klass med Amsterdam och Köpenhamn krävs en gedigen omställning, en förutseende infrastruktur och en djärv cykelplan, som Stockholm stad har harvat med i nio år nu och vars senaste version legat ute på remiss till den 30 augusti.

Det går dock, och med ganska enkla, smarta medel. Vägarna finns ju redan. Det handlar mest om att ge cyklar, sparkar, skejtar, kickar, rullstolar, permobiler och inte minst gångtrafikanter mer utrymme på dem. Att ta utrymme från de klimatvidriga och naturstridiga bilarna, vilka måste minska ur ett klimat-, miljö-, hälso-, skade-, buller- och trivselperspektiv. Götgatan söder om Medborgarplatsen och Norr Mälarstrand visar att det går ganska snabbt och smidigt och utan större protester från bilister.

Stockholm har ur en europeisk synvinkel berett ett exempellöst företräde för biltrafik (jämte en väl utbyggd tunnelbana, det ska erkännas) för att vara ett icke-krigförande land under världskrigen. Den sociala ”ingenjörskonsten” och samhälleliga strukturomvandlingen efter andra världskriget saknar för en fredad stad motstycke i Europa.

I stället blev USA:s storstäder och det bilbundna (inte bilburna) samhället modellen för Stockholm. Med katastrofalt resultat. Klararivningen och Centralleden är två exempel på det. Men det går att göra om och göra rätt som det så populärt heter. Klimataktion Stockholm och Cykelköket Solna har som remissvar tagit fram en åtgärdslista i 11-punkter:

1. Förbjud all biltrafik utan funktionshinder- eller handelstillstånd i innerstaden.

2. Bredda cykelbanor och trottoarer, minska antalet bilfiler.

3. Låt ”zebralagen” även inkludera cyklister – bilister ska ha väjningsplikt i alla lägen.

4. Bygg bort ”flaskhalsar”, för ett smidigt flöde under rusningstrafik.

5. Tillåt cykeltransport på alla tågslag, alla tider, i separata avdelningar.

6. Installera sväng- eller klaffbroar, för att underlätta gång- och cykeltrafik till och från holmarna.

7. Skapa sammanhängande cykelstråk från förorten hela vägen till innerstaden.

8. Färglägg cykelbanor i en frän, enhetlig kulör, inte bara där de korsar biltrafik.

9. Låt pollare separera cykelbana från trottoar, ej höga, vådliga kantstenar.

10.  Sopsalta både cykelbana och trottoar, så att inte gångtrafikanter hellre går på torra cykelbanor än slaskiga trottoarer.

11. Återinför ”gratiscyklar” istället för elsparkcyklar, för att minska skador och konflikter.