Det har presenterats som Cop26 första stora genombrott. Över 100 länder som sammanlagt representerar över 85 procent av världens skogar, lovar att stoppa avskogningen det närmsta årtiondet. Till sin hjälp har de världens urfolk som utlovas en rejäl kapitalinjektion. Så varför är inte forskaren Billy Jones vid Lunds universitet övertygad?
Inne i en av salarna i Scottish Event Campus i Glasgow släcks ljusen ned. David Attenborough välbekanta stämma ljuder över salen, medan en film med sceniska vyer av milsvida skogar och ekosystem breder ut sig, varvat med bilder på motsatsen. Ödelagda ekosystem, där endast en gröda odlas.
– Ska vi ha någon chans att hålla temperaturen till 1,5 graders global uppvärmning behöver vi värdesätta det som hälsosamma skogar kan ge oss, säger David Attenborough, i den nedsläckta salen.
Nu har han också fått världens mäktigaste med på banan. Så är i alla fall upplägget när Storbritannien som ordförande för Cop26 anordnar en session om skog och markanvändning, under tisdagsförmiddagen. Redan på måndagskvällen blev det känt att över 100 länder skrivit under en överenskommelse om att stoppa avskogningen till 2030, en siffra som uppdaterats till 110 under tisdagen, berättar Boris Johnson. Dessutom ska runt 160 miljarder kronor av både offentliga och privata medel användas för att återbeskoga en yta på över 13 millioner kvadratkilometer.
– Vi behöver upphöra att vara naturens erövrare och istället blir dess väktare, säger han.
Med på scenen har Boris Johnson också Colombias president Iván Duque och Indonesiens president Joko Widodo. Personer som, trots stora problem med avskogning i sina hemländer, gjort lyckade insatser för att bromsa utvecklingen.
När världsledarna pratat färdigt och lämnat scenen, går Hindou Oumarou Ibrahim deras ställe. En känd urfolksledare från Tchad, som deltagit i flera miljötoppmöten, ofta kritiserandes världssamfundet med dräpande formuleringar.
Men nu slår hon an en försiktigt optimistisk ton.
– Vi firar de första 1,7 miljarder dollar som ska gå till klimatlösningar som leds av urfolk. Ja, hjälp är på väg. Vi firar början på den här processen av verklig handling. Gratulerar, Glasgow levererar.
Samtidigt höjer hon en varningens flagg för de världsledare som precis klivit av scenen och de som ska inta den efter henne, däribland USA:s president Joe Biden.
– De kommande månaderna är kritiska för att implementera det som utlovats idag. Om ett år träffas vi igen, i mitt land eller något annat afrikanskt land för nästa Cop, det är inte tillräckligt lång tid för ett träd att växa upp. Men nog med tid för att tilliten ska dö, tillit är inte som skogen, försvinner den – kommer den inte tillbaka.
Hindou Oumarou Ibrahim kliver av scenen och Boris Johnson äntrar igen. Den här gången med USA:s president Joe Biden, Gabons president Omar Bongo Ondimba och Demokratiska republiken Kongos president Félix Tshisekedi. Åter igen, hyllas urfolken för att ha lyckats där andra misslyckats. Det vill säga skydda delar av vad som brukar beskrivas som jordens båda lungor, Amazonas och Kongobäckenets enorma avrinningsområde.
– De lösningar som vi presenterar är hållbar jordbruksproduktion, ren och hållbar energi men också att säkerställa lokalbefolkningen och urfolkens rättigheter, säger Félix Tshisekedi.
Även Joe Biden refererade till att lösningarna måste ske i partnerskap med lokalbefolkningar, civilsamhälle och urfolk.
– Det för att se till att våra lösningar är effektiva och fokuserade på den globala befolkningens behov.
Presidentens ord som webbsänds världen över når också Billy Jones, forskare från Lunds universitet som lyssnar på förhandlingar från Lund.
– Det är ett steg i rätt riktning, att använda sig av lokalsamhällen är en bra idé, säger han när Syre når honom.
Men han är inte imponerad. Att 1,7 miljarder dollar ska gå till urfolken kan låta mycket men väger lätt om det sätts i relation till hur mycket pengar som de företag som driver avskogningen kan lägga i vågskålen. Så länge de pengaflödena inte omdirigeras till ett hållbart jordbruk, har man ingen lösning i sikte, enligt Billy Jones.
– Vi behövs en fullständig översyn av finansieringen till jordbruket på så sätt att vi behöver få bort investeringar i stora monokulturer och avskogningsprojekt, så att det istället kommer jordbrukssamhällen till godo.
Hur kan det förenas med att exportberoende stater samtidigt får pengar till sin statskassa för att betala för alltifrån sjukvård till skola?
– Om man tar Colombia som exempel. Där kan man investera i den lokala ekonomin som gynnar miljön, så som att odla Acai – en gröda som är bra för den biologiska mångfalden. Om man skulle kunna investera stora summor i det istället, då skulle den lokala världsekonomin kunna vara bra för miljön och miljön kunna bidra med jobb och gynna klimatet.
