Det börjar bli trångt i svenska fågeltorn – under pandemin har allt fler börjat ge sig ut med kikare för att spana och artbestämma. Men i vilken ände ska man börja? Här ger två rutinerade fågelskådare sina bästa tips. Den ena började med exkursioner, den andra tragglade med fågelboken på egen hand.
– Jag älskar att höra andra kunniga människor dela med sig av hur de lärt sig ett fågelläte eller hur de känner igen en art genom att den vippar på stjärten på ett visst sätt när den flyger, säger naturpedagog Anette Barr.
Hon tar oss med till Krankesjön i Skåne, en plats hon ofta återkommer till eftersom hon bor i närheten. Det som möter besökaren här en försommardag låter för den okunnige som en kompakt ljudvall av fågelkvitter. Men Anette Barr kan direkt urskilja det mesta. Hon hör trädgårdssångare, svarthätta, grönfink, tärnor, gulsparv, gransångare, bofink och lövsångare.
– Och sedan är det en som nästan som låter som en gräshoppa. Jag är osäker, är det en flodsångare eller en gräshoppssångare?
Minns med ramsor
Hennes knep är att memorera de olika fågellätena med ramsor. Bofikens ramsa lärde hon sig av en äldre fågelskådare: ”Snälla, snälla mamma kan vi gå på bio i kväll?” Gulsparven låter som att den räknar till sju, med ett utdraget ”sjuuu” på slutet.
I fågeltornet med utsikt över sjön möter hon genast en fågelskådarbekant – alla trevliga människor hon lärt känna är en annan stor fördel med exkursionerna.
Naturintresserad har hon varit sedan hon var liten, men när hon började med fågelskådning på allvar tillkom en ny komponent, som är en stark drivkraft för många fågelskådare: Kryssandet av arter.
– Man vill ju komma upp i 300 arter i Sverige. Det är ett steg i fågelskådandet för många, inte för alla. Det är ett sätt att samla kanske, vi har ju det i oss. Nu när vi inte samlar bär för att överleva samlar vi kanske på fåglar i stället.
Glömmer inte fikat
Själv har hon efterhand skaffat både tubkikare och en bra kamera, men i början kan det räcka med handkikare som med lite tur kan köpas begagnad. En bra fågelbok eller en bra fågelapp i mobilen är också nödvändigt. Har man sedan problem med artbestämningen finns alltid goda råd att få i de stora fågelskådargrupperna på Facebook, tipsar hon.
Anette Barr brukar alltid ha med sig en god fika också, för fågelskådarturerna blir ofta längre än planerat.
– Jag älskar att vara ute i naturen. Det är så avslappnande och härligt och man vet aldrig vad man ska få se. Man lär sig mycket.
Gräv där du står
När Niklas Aronsson, redaktör för Vår fågelvärld, håller kurser för nybörjare är ett av grundtipsen att gräva där man står. Man måste inte åka till Ottenby eller Falsterbo för bra fågellokaler finns nära de flesta – och då blir det dessutom mer miljövänligt.
Numera har det blivit en fågelskådargren för sig själv att ekoskåda eller ekokryssa, det vill säga att bara kryssa fågelarter som man hittat till genom att gå eller cykla.
Att lära sig av andra på exkursioner kan vara en bra genväg som han gärna rekommenderar, men själv lärde han sig helt på egen hand.
– Det tog kanske tre år innan jag blev ganska duktig, men jag är helt säker på att jag lärde mig det mycket, mycket mer grundligt genom mitt bläddrande fram och tillbaka och mina misslyckanden.
En wow-upplevelse
Även han tycker att det räcker med handkikare i början och bra nya sådana går att köpa för några tusenlappar. Tubkikare är inte det första man köper, men om man väl gör det väntar en wow-upplevelse, lovar han, eftersom det ger en helt annan upplevelse av närhet till fåglarna.
Om man inte själv lyckas artbestämma en fågel kan en enkel mobilbild tagen på långt avstånd räcka för att få hjälp av mer kunniga fågelskådare via Facebookgrupper, tipsar Niklas Aronsson. Han skickar också med några tröstande ord till nybörjaren:
– Man ska inte vara ledsen över att man inte kan artbestämma allt. Det kan man inte, särskilt inte i början, och även erfarna fågelskådare hamnar i situationer där man inte kan bestämma vilken fågel man ser – man kanske ser den dåligt, man kanske ser den snabbt, man kanske inte hinner få ett foto på den. Så är det ibland och i ännu högre grad när man är ny, förstås.
Fakta: Fågelskådartips för nybörjare
1. Bästa tiden: I början av våren, innan flyttfåglarna kommit tillbaka, är antalet arter begränsat. Det underlättar för nybörjaren. Den tidiga våren är bättre än hösten för nybörjaren, eftersom fåglarna visar sig mer då. I början av dagen, tidigt på morgonen, är fåglarna som mest aktiva.
2. Bästa platsen: Ett tips är att börja hemmavid – fåglar du ser ofta är lättast att lära sig. Vissa börjar med fågelbord i trädgården eller på balkongen. Mängder av tips om bra fågellokaler i hela landet finns på svenskafagellokaler.se. På Artportalen kan du se var och när andra har gjort observationer av olika arter. Avancerade fågelskådare som är ute efter udda arter kan få larm när sådana finns i närheten, men för det krävs medlemskap i Club300.
3. Bästa utrustningen: En bra fågelbok eller en bra fågelapp i mobilen är det allra viktigaste. En klassiker är ”Fågelguiden” som finns både som bok och som app. Det finns även gratisappar som Birdnet (för artbestämning utifrån läte) och Merlin (för artbestämning utifrån foto), båda framtagna av Cornell University.
Även kikare ingår i basutrustningen. Nybörjaren väljer oftast handkikare, medan den inbitne väljer tubkikare, som å ena sidan kan förstora mycket mer, men å andra sidan är mycket dyrare och tyngre. Ett alternativ kan vara en kamera – fördelen är att man då lättare kan artbestämma efteråt.
4. Bästa kännetecknen: När du ska artbestämma en fågel, titta på färg, storlek, näbbform, uppförande och flygstil. Lyssna på hur den låter. Om du har en kvalificerad gissning, gör en rimlighetsbedömning: Är det rätt tid på året, rätt del av landet och rätt typ av miljö för den art du tror att det är?
5. Bästa rådgivarna: Hitta en förening, följ med på exkursion och lär dig av andra. Sådana ordnas på många håll i landet av Naturskyddsföreningen och Birdlife Sverige (Sveriges ornitologiska förening). Det finns också många Facebookgrupper för fågelintresserade där man kan få tips, tre sådana är Fåglar inpå knuten, Artbestämning av fåglar och Vilken fågel.
6. Bästa dokumentationen: I början räcker det kanske att anteckna observationerna i ett block eller i mobilen. Ornitologer har traditionellt använt krysslistor i pappersform där art efter art bockats av. Numera bokför många sina observationer via Artportalen, vilket förutsätter att man startar ett eget konto där.
Källor: Sveriges natur, natursidan.se, tidningen Land, Niklas Aronsson, redaktör för Vår fågelvärld, och Anette Barr, naturpedagog.
