Så här års har hundratals familjer med barn med autism och adhd tömt alla sina reserver. I slutna Facebookgrupper frågas om råd när allt brakar samman. Man har kämpat för att få anpassningar på plats i skolan men alltför ofta mötts av kalla handen. De som stått på sig har inte sällan dragit på sig ett antal orosanmälningar till socialtjänsten som straff. Barnen får panikångestattacker på morgnarna, de kräks, har magsmärtor och säger att de inte längre vill leva.

Varje termin samma sak, år ut och år in i en eskalerande utslagning av barn. Numera, enligt en Novusundersökning beställd av Autism- och aspergerförbundet 2021, sker utslagningen redan på lågstadiet. Barnen blir sjuka av att deras funktionsnedsättningar ignoreras eller till och med hånas eller ifrågasätts.

Rätten till utbildning gäller inte längre barn med funktionsnedsättningar i Sverige. Att majoriteten av ungdomar med autism utan intellektuell funktionsnedsättning går ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet borde generera ett ramaskri och ett tryck på våra politiker att omedelbart sätta in krispaket och akutåtgärder. Istället sker det rakt motsatta.

Sveriges rikaste kommun, Stockholm, har gjort ett rejält överskott 2021 tack vare att man inte betalat ut tilläggsbelopp till elever med extraordinärt stödbehov, som exempelvis elever med autism och adhd. 80 miljoner kronor närmare bestämt. Samtidigt vittnar föräldrar i föräldranätverket Barn i behovs Facebookgrupp, med över femtusen medlemmar, om att deras barn förvägras stöd och tvingas ut ur skolan och in i hemmasittande.

Efter år av kämpande mot Stockholms stads trakasserier riktade mot de resursskolor som har spetskompetens inom autism och specialpedagogik meddelade Utvecklingspedagogik AB, som driver tre resursskolor, att de stänger ner efter läsårets slut. Det går inte att bedriva seriös verksamhet när man inte vet från termin till termin om de elever som går på skolorna kommer att få fortsatt tilläggsbelopp.

Det är under all värdighet att acceptera ett samhälle där att få barn med autism och adhd är likställt med ett liv i permanent utanförskap, ekonomisk katastrof och kronisk utmattning. Ändå är det där vi befinner oss.

Personligen har jag och barnen överlevt grundskolan genom ett regn av orosanmälningar, institutionsplaceringar, depressioner och hemmasittande. Ibland, när jag ser små barn i lekparken, tänker jag på hur vi hade det. Då, innan skolan. Vilka små solstrålar barnen var, fulla av fantasi, självkänsla och drömmar. Jag känner enorm tacksamhet över att vi överlevde och jag får ont i magen av att tänka på hur dagens förskolebarn kommer att få det i skolan om det visar sig att de har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.