Grisöron är svårsålda i Sverige. Detsamma gäller sådant som grisblod, grisfötter, grisnjure, grisstrupe, grisfett och grisknorr. Så mycket som en fjärdedel av grisen förpassas i regel till att bli djurfoder eller biogas och gör varken grisbönder eller slakteriägare feta. Men delar som ratas i Sverige, betraktas som delikatesser på andra håll i världen, inte minst i asiatiska länder. Se där, en exportmöjlighet för svenska köttföretag, konstaterade Jordbruksverket i en rapport 2015.

Sagt och gjort. Sedan förra sommaren hamnar bland annat öron från svenska grisar på tallrikar i Filippinerna. Det föregicks av att representanter för såväl myndigheter som företag och branschorganisationer radade upp sig när filippinska delegationer kom till Sverige för att kolla in grisköttsproduktionen. Utöver Jordbruksverket var Livsmedelsverket och Sveriges veterinärmedicinska anstalt med och tog emot. Svenska ambassaden i Filippinerna hjälpte till, liksom regeringskansliet. Filippinierna gillade vad de såg och öppnade sin marknad. Grisprodukter för ”tiotals miljoner” ska årligen levereras framöver, hoppades den dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) när exportavtalet tecknades.

Exporten ska öka

Det är inte bara ratade grisdelar som ska skickas till fjärran länder. Att exporten av svenska livsmedel ska öka slås fast i den livsmedelsstrategi som riksdagen klubbade 2017. Samtidigt ska Sverige bli mer självförsörjande på livsmedel och ökad animalieproduktion är en del av det, enligt strategin. 32 statliga miljoner satsas årligen fram till år 2025 för att mer av svenska livsmedel ska säljas utomlands och då främst sådana som kommer från djur. Hur rimmar det med klimatmålen när köttproduktionen redan i dag står för stora utsläpp?

Näringsminister Ibrahim Baylan vill inte svara på vare sig det eller på andra frågor från Syre, men några dagar innan han meddelar sin avgång skriver han i ett mejl att ”livsmedelsstrategin är bra och för tillfället pågår inte något arbete med att ändra målen”.

En tanke som genomsyrat arbetet med livsmedelsstrategin är att svensk animalieproduktion både är snällare mot djuren och mer klimatsmart, och att Sverige därför gör världen en tjänst genom att öka produktionen. Det kan låta enkelt, men Elin Röös som forskar på hållbar matproduktion på Sveriges lantbruksuniversitet ser flera frågetecken.

– När vi nu säljer kött till Filippinerna, kommer det ersätta annat sämre kött eller kommer det bara att öka konsumtionen? Det är svårt att fastställa empiriskt och vi vet egentligen inte hur det ligger till. Ändå har man en strategi som utgår från att man ska göra en klimatvinst, säger hon.

Branschorganisationen Svenskt kött lyfter fram jämförelser från forskningsinstitutet Rise som visar att såväl svenskt griskött som nötkött orsakar närmare 60 procent lägre utsläpp än världsgenomsnittet. Elina Matsdotter, hållbarhetschef på Svenskt kött, understryker samtidigt att hon tycker köttet måste bedömas utifrån fler perspektiv. Hon framhåller att produktionen av animalier och vegetabilier är förbundna med varandra.

– Klimatsmart är ett svårt begrepp vad gäller mat, vi behöver ta hänsyn till fler aspekter. För att köttproduktion och all tillverkning av mat ska vara hållbar behöver det ske genom cirkulära system där inget går till spillo. Djurhållningen och växtodlingen är här beroende av varandra. Djurens gödsel blir näring till åkrarna och sådant som vi människor inte kan eller vill äta blir till djurfoder, säger Elina Matsdotter.

”Vi ligger i framkant”

Men vi stannar vid frågan om klimatpåverkan för en stund. Och även då har svenska köttbönder alltså skäl att sträcka på sig, anser hon.

– Ur ett internationellt perspektiv ligger vi i framkant, säger Elina Matsdotter.

Elin Röös å sin sida anser att jämförelsen med ett globalt genomsnitt knappast är relevant. Exportavtal till Filippinerna till trots lär Sverige även fortsättningsvis exportera sitt jämförelsevis dyra kött främst till rika länder, inte de fattigare länder som har en betydligt mindre ”klimateffektiv” köttproduktion.

I låg– och medelinkomstländer har djuren sällan tillgång till lika energirikt foder som i exempelvis Sverige. Därmed växer de långsammare och får leva längre. Det innebär att de förbrukar mer foder och – när det gäller idisslare som kor och får –  hinner släppa ut mer metan. En svensk ungtjur blir sällan äldre än 18 månader, en brasiliansk kan leva 3–4 år.

– De går och släpper ut metan under dubbelt så långt tid, det blir en jädra skillnad. Jämför vi istället med Tyskland och Danmark är det inte lätt att säga vi skulle ha en mer effektiv produktion. Skiljelinjen går mellan rikare och fattigare länder.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) pekar också på en studie från 2011 som visar att svensk nötköttsproduktion ger 25 procent lägre utsläpp än genomsnittet i EU. LRF framhåller att svenska bönder i högre utsträckning än andra EU-länder använder inhemska proteingrödor som foder och ratar den importerade sojan. Andra invänder att även om det gör köttet på marginalen mer ”klimatsmart” hade det varit betydligt mer klimatvänligt att avstå köttet och istället låta människor smaska i sig proteingrödorna.

Summa summarum: Jämförelser med andra länder är svårt. Men klart är att oavsett vad köttet kommer ifrån, ger det många gånger större utsläpp än vegetabliska proteinkällor. För ett kilo svenskt nötkött handlar det om 28 kilo koldioxid. Samma mängd kanadensiska linser har gett upphov till ett halvt kilo koldioxid innan de landar på svenska tallrikar, enligt forskningsinstitutet Rise. Att då satsa skattepengar på att öka köttproduktionen är inte självklart, anser Elin Röös.

– Man kan jämföra med den norska oljan. Norrmännen säger att ”vår olja är bättre” för att man använder vindkraft för att pumpa upp den istället för som i Saudiarabien pumpa upp olja med hjälp av olja. Men rättfärdigar det norrmännens oljeutvinning? säger hon.

Sociala konsekvenser

Elin Röös påpekar också att om svenskt kött ska ersätta produktion i fattigare länder kan det få sociala konsekvenser.

– Man kan diskutera hur etiskt det är att säga till Filippinerna och andra: ”Det är era fattiga bönder som ska sluta producera kött, det ska vi göra här borta i den rika delen av världen där jordbruk är en mycket mindre andel av BNP”, säger hon.

Medan ministrar och myndigheter funderar på hur mer kött ska lämna svenska slakterier, smids andra planer i Källby. Mitt på västgöta-slätten, något av ett Mecka för svensk köttindustri, planerar Dafgårds en ny fabrik där ett hundratal anställda ska producera växtbaserade alternativ till kyckling, salami och bratwurst.

– Om fem år kommer ingen fundera på om korven på mackan är gjord av gris eller bönor. Och då blir frågan, vad vill du egentligen helst ha? frågade sig vd:n Magnus Dafgård i ett pressmeddelande när satsningen presenterades i våras.

Fler vill äta växtbaserat

Därmed antydde han att framtidens konsumenter kommer nobba bolagets nuvarande utbud. Oavsett om det speglar hans tvivel på framtiden för köttet eller främst är en klatschig formulering från bolagets pressavdelning råder inget tvivel om att marknaden för växtbaserade produkter växer. Exempelvis ökade försäljningen av färska vegetariska produkter med nära 40 procent i fjol hos jättarna på den svenska livsmedelsmarknaden. Samtidigt har den svenska köttkonsumtionen minskat något år från år sedan 2016.

Och utvecklingen väntas fortsätta. Globalt kan marknaden för vegetariska alternativ till kött växa med tusen procent det närmaste årtiondet, spår storbanken Barclay. Det är det tåget Sverige borde hoppa på, anser Cecilia Mille, sakkunnig i hållbarhetsfrågor för Djurens rätt.

– Omställning till växtbaserat är inte ett hot mot svensk produktion och jobb. Tvärtom, Sverige har väldigt goda förutsättningar med bra jordmån och ett bra klimat för att producera vegetabilier. Vi riskerar att missa den chansen, säger hon.

Hon vill se stöd både till bönderna för att ställa om till vegetabilier och för investeringar i livsmedelsindustrin.

– Det finns en stark drivkraft i handeln, men övervikten är stor på importerade produkter. Även de svenska företagen använder till stor del importerade råvaror som soja. Det har sina skäl, soja är svårslaget när det gäller smak och konsistens, säger Cecilia Mille.

Litet avtryck i debatten

Det görs försök med alternativ, som gråärt och lupinböna, men produktutvecklingen skulle behöva få hjälp på traven, anser hon.

– Det krävs satsningar för att göra den omställning som behövs. I Sverige har man ofta använt ärta och det är det inte alla som gillar. Smaken är kraftig och konsistensen är lite åt gummihållet, säger Cecilia Mille.

Politiken då? Konsumenternas allt större vilja att välja växter före djur på tallriken tycks inte ha satt djupare avtryck i den politiska debatten. Trots forskarnas allt mer desperata klimatlarm är förslag om styrmedel för minskad animaliekonsumtion knappast högt på dagordningen. Att pandemin har aktualiserat riskerna för att virus frodas när djur trängs ihop i djurindustrin har inte heller påverkat diskussionen om köttätandet i större utsträckning.

Antibiotikaskatt

Men förslag finns, upptäcker den som tar en titt i riksdagspartiernas skrivbordslådor. För ett par år sedan föreslog Vänsterpartiet ett nationellt mål om att minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2025. För att nå dit vill de se statliga stöd till produktion av växtbaserade livsmedel.

2018 lanserade dåvarande miljöminister Isabella Lövin idén att införa en antibiotikaskatt, som skulle minska mängden importerat kött. I många länder äter friska djur regelbundet antibiotika och tanken är att göra köttet från dessa djur dyrare. Men Socialdemokraterna har inte nappat på förslaget och ingenting har hänt, även om Miljöpartiet uppger att de fortfarande driver det.

Skatt på kött

Köttskatten då, den som till och med Jordbruksverket funderade på i en rapport 2013, vart tog den vägen i debatten? I dag driver inget av riksdagspartierna frågan. Men enligt Liberala ungdomsförbundet (LUF) är det hög tid. Inte minst för partier på den högra planhalvan i politiken, anser Viktor Karlsson som författat LUF:s förslag om köttskatt, eller metanskatt som de föredrar att kalla det.

– Att låta dem som släpper ut betala är den mest effektiva klimatåtgärden. I stora delar av högern finns ett agg mot skatter eftersom de ofta snedvrider marknaden. Men just när det kommer till klimatskatter är det snarare så att de rättar till marknadens misslyckanden, säger han.

Att beskattning skulle fungera som ett verktyg för att minska köttätandet står utan tvivel, anser forskaren Elin Röös. För några år sedan konstaterade hon att information inte räcker för att nå en nivå på köttkonsumtionen som är mer hållbar ur klimatsynpunkt. De flesta svenskar känner till köttets klimatpåverkan, men äter ändå. Det fick henne att undersöka vilka effekter en klimatskatt på livsmedel skulle kunna ha.

– Vad som är bäst att göra, det är en politisk fråga. Men vill man sänka konsumtionen kan man införa en skatt, det säger forskningen, säger Elin Röös.

Samtidigt påpekar hon att vi inte är särskilt priskänsliga när det kommer till mat och att man måste ha ganska höga skatter för att få påtagliga minskningar.

– Det kan slå mot låginkomsttagare, men man får då också stora intäkter som man kan kompensera dem med, säger Elin Röös.

Svenskt kötts Elina Matsdotter anser att en köttskatt är onödig när köttkonsumtionen redan är på väg neråt.

– Prio ett bör vara att fasa ut de fossila bränslena eftersom de har orsakat de klimatproblem vi står inför, säger hon och lyfter fram den statliga utredning som nyligen föreslog bland annat en grön skatteväxling för att få till stånd ett bränslebyte i traktorer och maskiner.

Djurens rätts Cecilia Mille anser å sin sida att en eventuell köttskatt måste ta hänsyn också till djurrätt och djurskydd, inte bara klimat. Kyckling eller fisk må vara bättre än exempelvis nötkött ur klimatsynpunkt, men knappast ur ett djurperspektiv.

– Det är de djur som har det allra sämst. Ju större antal individer desto svårare att leva upp till djurskyddslagens krav på att varje individ ska ges ett gott skydd, säger Cecilia Mille.

Fler individer slaktas

Klimatdebatten har sannolikt bidragit till att fler djur dödas på svenska slakterier i dag än 2016, trots att köttkonsumtionen minskat sedan dess. Andelen kyckling har nämligen ökat och därmed har fler individer slaktats. 101 miljoner kycklingar dödades 2016, 110 miljoner 2020.

Forskaren Elin Röös menar att det finns skäl att hålla ögonen på djurskyddsperspektivet också när svensk köttproduktion ska bli mer ”klimateffektiv”. 2045 ska Sverige ha nettonollutsläpp av växthusgaser och när animalieproduktionen alltså ska fortsätta att öka enligt Livsmedelsstrategin, kan effektivisering bli ett sätt att försöka få ihop ekvationen. Det handlar exempelvis om att avla fram raser som växer snabbare eller ger ifrån sig mer mjölk eller ägg. Traditionellt har djurens mående ofta kommit i kläm i aveln, menar Elin Röös.

– Många av de skador och sjukdomar vi ser på djuren är förknippade med de raser man avlat fram som ger hög avkastning, säger Elin Röös.

Hundratals miljarder i stöd

Men spelar det någon roll vad politiker gör i Sverige? Det är från EU:s kassakistor i Bryssel som stöden till jordbruket strömmar och storskalig djurhållning hör till det som premieras. Utöver hundratals miljarder kronor årligen i gårdsstöd stöttas köttindustrin med exempelvis pengar till reklam, som den svenska kampanjen Gilla gris. Med hjälp av 27 miljoner kronor från EU vänder sig branschorganisationen Svenskt kött framför allt till de yngre konsumenter som i allt högre utsträckning vänder grisköttet ryggen.

Men bilden av att EU bestämmer allt i jordbrukspolitiken stämmer inte, enligt Elin Röös. Den överenskommelse om jordbruksstöden som slöts i sommar och som ska mellan 2023 och 2027 ger betydligt större frihet till medlemsländerna. Och redan i dag kan medlemsländerna – om de vill – styra runt 13 procent av stöden mot en viss produktionsgren. Sverige har valt att rikta den i runda slängar en miljard kronor det handlar om till mjölk– och nötköttsproduktion.

– Man skulle kunna rikta om pengarna, till ekologisk produktion eller till djur som går ute och betar och på så sätt bidrar till biologisk mångfald, säger Elin Röös.

LRF vill att Sverige fortsätter ge riktat stöd till mjölk– och nötköttsbönder.

– Det är produktionsgrenar som haft det tufft ekonomiskt. Det är svårt att få god lönsamhet och vi ser fortsatt behov av det här stödet, säger Sofia Björnsson, expert på jordbrukspolitik hos LRF.

Bra och mindre bra

Hur avgående näringsminister Ibrahim Baylan ser på stödets framtid är oklart.

”Vi kommer att återkomma kring hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska genomföras i Sverige, men självklart ska vi lära av det som fungerat bra och det som fungerat mindre bra under nuvarande period”, skriver han i mejl till Syre.

Om nötkreatursstödet hör till det som fungerat bra eller mindre bra får Syre inget svar på. Klart är att när dragkampen om jordbrukspolitiken avgjorts i Bryssel fortsätter striden i Stockholm och EU:s andra huvudstäder.