Att SVT:s program Uppdrag granskning skulle ta sig an Försäkringskassan och det våldsamt ökande antalet avslag i sjukförsäkringen var en mycket välkommen nyhet bland alla som antingen drabbats av den hårdare linjen själva, har någon närstående som drabbats eller bara har lite vanlig anständighet i kroppen. 

Tre halvtimmeslånga avsnitt släpptes på SVT Play under onsdagen, och efter bara några timmar spred sig en känsla av besvikelse i de forum där många utförsäkrade eller på annat vis påverkade samlas; även om det var på många sätt rörande, upprörande, och absolut bättre än inget, så lyckades programmet inte alls visa upp magnituden av problem som följer i avslagens spår. Vi som minns de fullständiga haverierna till avsnitt om transvården som Uppdrag granskning sände för något år sedan är väl inte heller särskilt förvånade egentligen. 

Men det är ändå synd att det inte sköts med skarpare skott nu när frågan fortfarande är het. Förhoppningsvis är detta bara början på ytterligare granskningar av Försäkringskassan, med fokus på politiken som står bakom reglerna och lagarna som FK måste förhålla sig till. Och förhoppningsvis också, kanske först och främst, ett fortsatt lyftande av berättelserna om människorna det drabbar, i verkligheten. 

För det är något högst obehagligt med myndighetsspråk och lagformuleringar. Det mänskliga skrivs bort och i slutändan handlar det bara om ekonomi. För det går ju faktiskt inte att tolka ett mål att ”sänka sjukpenningtalen” på annat vis än att det är en strikt ekonomisk fråga, när lösningen bara är ”hårdare bedömningar”. 

Hade det faktiskt handlat om att människor ska få stöd i sitt tillfrisknande hade de rekommenderade åtgärderna för att uppnå det målet istället sett ut ungefär såhär: 

”Så därför ska vi satsa på att höja folkhälsan generellt, vi ska lyssna på läkarnas utlåtanden om vad patienten behöver för att så effektivt som möjligt bli frisk, i största möjliga mån undvika att skapa ytterligare stress för sjuka – för det är utan tvivel bevisat att ekonomisk stress gör människor ännu sjukare, så därför vore det ju helt kontraproduktivt att dra in deras sjukersättning. Vi ska inte tappa en enda person mellan stolarna, så en utförsäkrad som Arbetsförmedlingen bedömer att de inte kan hjälpa ska per automatik bli godkänd för sjukersättning oavsett tidigare beslut. Ingen ska behöva söka försörjningsstöd för att de är för sjuka för att arbeta.”  

Det handlar inte ens egentligen om medmänsklighet. Det handlar om effektivisering, rationalisering och logik. Det handlar om att staten bör ta väl vara på sin allra viktigaste tillgång, nämligen folket. Allt annat är bara korkat, ärligt talat.