Mängden rök som släpptes ut i atmosfären på grund av bränderna är jämförbar med den som orsakades av vulkanen Pinatubos utbrott i Filippinerna 1991 – det näst största vulkanutbrottet under 1900-talet.

Jorden runt

Forskarna observerade att röken drev bort från Australien åt öster, för att efter två veckor komma tillbaka västerifrån.

– Vi kunde se röken slutföra ett helt varv på två veckor, säger Ilan Koren, professor vid Weizmann Institute of Science i Israel, som har deltagit i studien.

Fenomenet kan förklaras av tre faktorer, enligt studien.

Först och främst var själva bränderna intensiva. För det andra inträffade de i ett område i södra Australien där avståndet mellan troposfären och stratosfären är mindre än någon annanstans. Och slutligen, bränderna inträffade nära kraftiga stormar, vilket hjälpte till att dra röken högre upp i atmosfären.

Stannar längre

Stratosfären är det andra lagret i atmosfären, precis ovanför troposfären, som är lagret närmast jorden.

Det faktum att röken från bränderna kunde ta sig så högt upp är avgörande för att förstå dess miljöpåverkan – vanligtvis blir sådan rök bara kvar i några dagar eller veckor, i den nedre delen av atmosfären.

– Men när den väl har kommit till stratosfären stannar den mellan månader och år, säger Koren.

Vindarna är starkare där uppe, vilket gör att röken sprids längre och snabbare än vad som annars skulle vara möjligt.

– I grund och botten får vi ett mycket tunt röktäcke som täcker hela halvklotet under många månader.

Miljöpåverkan

Huvudeffekten av att röken stannar så länge i atmosfären är att den kan reflektera strålning från solen. Enligt Koren har det ”definitivt en avsvalnande effekt totalt sett”, särskilt på havet, vilket potentiellt kan störa algers fotosyntes på södra halvklotet.

Röken kan också absorbera solstrålning, vilket kan ha en lokal uppvärmningseffekt.

– Konsekvenserna av uppvärmningen av röken i stratosfären är ännu inte tydliga, säger Koren.