Under ett drygt år arbetade Reza på en byggfirma. Från hyresrummet i södra delen av länet till jobbet i den norra delen av länet tog det drygt två timmar att ta sig, så Reza fick kliva upp runt klockan fyra om morgnarna för att hinna till jobbet i tid. Med bara händerna fick han riva badrumsväggar fulla med asbest.

Men Reza fick åtminstone avtalsenlig minimilön. Som han i och för sig var tvungen att betala tillbaka 10 000 kronor av svart till arbetsgivaren. Arbetsgivaren hade ju varit schyst och gett honom ett jobb och lovat fast anställning lagom till att det tillfälliga uppehållstillståndet skulle löpa ut. Ett par veckor innan dess fick Reza emellertid sparken och fick gå samma dag. Arbetsgivaren tog in en ny ensamkommande i desperat behov av jobb.

Reza sökte ändå nytt uppehållstillstånd, men innan hans ansökan behandlats klart åkte han fast i en id-kontroll i tunnelbanan. Han sitter nu i det beryktade förvaret, där ensamkommande hamnar i väntan på att utvisas. Han är född i Iran men tillhör den i Afghanistan förföljda folkgruppen hazarer. Reza har aldrig varit där och känner inte en enda person.

Hans förra ansökan avslogs för att hans id-handling, hans tasqira, stämde överens med det godtyckliga datum som Migrationsverket hade gett honom. Det var ett bevis, sa de, på att han ljög om sin ålder när han sökte asyl första gången. Men Reza hade skaffat en ny tasqira med födelsedatumet som Migrationsverket hittat på, i tron att han behövde ha det för att kunna söka asyl på nytt.

Reza är en av de flyktingar jag mött genom årens lopp, och kanske är han den mest utsatta av dem. Reza är blyg och fåordig. Tunn som en fågelunge och med stora, mörka ögon som inte riktigt vågar hålla kvar blicken. I Sverige har han utnyttjats brutalt av hjärtlösa människor. Jag har aldrig hört honom höja rösten.

Om Afghanistan skriver Utrikespolitiska institutet: ”Afghansk politik domineras helt av den väpnade konflikt som plågat landet i decennier. Regeringen i Kabul är försvagad av inre splittring och kontrollerar endast runt 40 procent av landet. Ute i provinserna har talibaner och andra motståndsgrupper stärkt sina positioner under de senaste åren.”
Enligt Institute for economics and peace är Afghanistan det farligaste landet i världen mätt värden som politisk terror, internt dödligt våld och mordstatistik.

Som snart det enda landet i världen framhärdar svenska politiker att Afghanistan är säkert och att det inte är några problem att skicka minderåriga flickor och pojkar från Iran och Pakistan dit. I kampen om väljarna verkar alla utom miljöpartister och vänsterpartister anse att skrikhalsar på Twitter är representativa för Sveriges folksjäl.

Men det var den folksjälen som öppnade sina hjärtan 2015 och våra hjärtan klappar än. Det sår som politiker river upp kanske aldrig kommer att kunna läkas. Tilliten är bortryckt. Kvar står svenska familjer som mister söner och döttrar, bröder och systrar. Och på våra förvar sitter unga människor inlåsta i månader, i vissa fall i år. Som ett svenskt death row i väntan på döden.