När Biden på fredagen talar på den bantade upplagan av Münchens säkerhetskonferens är det första gången han vänder sig direkt till Europa.

Ett förnyat transatlantiskt samarbete, och frågan om hur relationen mellan USA och EU ska få ny livsluft efter fyra konfliktfyllda år med Trump, är också temat för konferensen. Mötet i München samlar vanligtvis en lång rad världsledare för livliga diskussioner om säkerhets- och utrikespolitik, men har i år skjutits upp på grund av pandemin, och ersätts av en mindre, digital tillställning.

Lättnadens suck

Även om de flesta EU-ledare drog en lättnadens suck när Vita huset i januari fick en ny hyresgäst tycks den transatlantiska länken ha tagit stor skada av Trumps många lika hätska som nyckfulla utfall mot Bryssel.

Många européer anser att man inte längre kan lita på amerikanerna, visar en färsk rapport från tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR). Allra mest skeptiska är tyskarna, där 53 procent drar den slutsatsen efter tiden med Trump.

Från regeringshåll råder en ”försiktig optimism”, enligt Jana Puglierin, chef för tankesmedjans kontor i Berlin.

– Det finns en stark vilja att samarbeta med USA. Samtidigt röstade över 70 miljoner amerikaner på Trump, och med stormningen av kapitolium i färskt minne har många insett att trumpismen inte är död, och att vi måste förbereda oss på att en Trump-typ kan bli president igen om fyra år, säger hon.

Fördunklar utsikterna

Både i Washington och i EU-ländernas huvudstäder råder oenighet om den andra sidans agerande i en rad sakfrågor, något som kan fördunkla utsikterna för en transatlantisk renässans.

Inte minst EU-bjässen Tyskland har en agenda som kan komma på kant med Bidenregeringens. Den ryska gasledningen Nordstream 2, de förhållandevis sparsamma försvarsanslagen och EU:s investeringsavtal med Kina, som baxades igenom under det tyska ordförandeskapet, är tre exempel på stötestenar.

– Jag tror att européerna gör bäst i att inse att trycket inte kommer att minska, även om tongångarna från Washington blir vänligare. Här i Tyskland har många svårt att förstå att det rör sig om en systemkonflikt, som ställer oss inför ett val, säger Puglierin.

Växande maktkamp

Eva Hagström Frisell, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, tror att det i många EU-länder förs samtal om hur man kan ska förhålla sig i den växande maktkampen mellan USA och Kina, och möjligen gå USA till mötes utan att kompromissa med sina egna intressen.

– Biden är ju välvilligt inställd till allianser och samarbeten, men då måste Europa också komma med någonting. Tyskland erkänner generellt att man verkligen är beroende av USA för säkerheten i Europa. På det sättet är det transatlantiska bandet väldigt starkt, och det kommer man att vilja fortsätta värna, säger hon.

Hur investeringsavtalet med Kina och Nordstream 2 nu hanteras kan ge en fingervisning om framtiden, tror Hagström Frisell.

– Frågan är om EU gör gemensam sak med USA mot de stater som utmanar världsordningen, eller slår in på en mellanväg mellan USA och Kina, där man hittar egna lösningar, säger hon.

Ingen "tjänsteleverantör"

Trots alla aber har Biden enligt Jana Puglierin en vilja att samverka, och klimatpolitiken och pandemibekämpningen är två områden där USA och Europa kan gå framåt tillsammans.

Samtidigt spår hon att Washington i allt högre grad kan komma att föredra bilaterala och multilaterala former för samarbetet över Atlanten, hellre än att vända sig till Bryssel.

– Jag tror inte att Biden kommer att inta en konfrontativ hållning mot EU, men det är intressant att han talat mer om Frankrike, Tyskland och Storbritannien. Och även om viljan finns där ser sig USA inte som någon tjänsteleverantör för européerna, utan frågar sig också vad Europa kan göra för USA, säger hon.