Tiotusentals människor har fortsatt att demonstrera efter militärkuppen i Myanmar den 1 februari och mot gripandet och rättegången mot landets ledare Aung San Suu Kyi. Demonstranterna har bland annat blockerat vägar i flera städer, strejkat och genomfört hackerattacker mot myndighetssajter.

BBC rapporterade om hundratusentals demonstranter under onsdagen den 17 februari, som kräver frisläppandet av Aung San Suu Kyi och andra av Myanmars valda civila ledare. Säkerhetspolisen besköt demonstranterna med skarpa skott och under fredagen avled Mya Thwate Thwate Khaing, 20 år, som sköts med skarp ammunition i huvudet under demonstrationerna tisdagen den 9 februari, rapporterar The Guardian.

– Militären skjuter mot lokförare som är engagerade i protesterna. En flicka har blivit skjuten och dödad och i onsdags blev en elvaårig flicka överkörd av en stridsvagn, säger Emmanuel Rise till Syre.

Han aktivist från Myanmar, som numera bor i Sverige men fortfarande har familj, släkt och vänner kvar i landet.

Som CNN tidigare rapporterat har 23 000 fångar släpps ut, men det är ännu oklart vad som hänt dem. I Myanmar finns det misstankar om att de har släppts ut för att skapa kaos och det har florerat rykten om att de genomfört attacker mot civilbefolkningen. Overifierade bilder har släppts på sociala medier som gjort ryktena starkare.

– Vi är oroliga för våra familjer. Det finns fångar som drogas och tvingas attackera civilbefolkningen. På nätterna åker de runt i områden och bränner ner, förgiftar dricksvatten och genomför andra lagbrott, säger Emmanuel Rise om de rykten som florerar.

Han fortsätter:

– Befolkningen har det mycket svårt. På dagarna demonstrerar de och på nätterna måste de se till sin egen säkerhet.

I många decennier har Myanmars befolkning levt under militärjuntans förtryck. 2010 kom partiet National League for Democracy (NLD) till makten och det såg ut som att demokratirörelsen fick vind i seglen. Men efter militärkuppen trappades nu våldet upp igen. Militären har bland annat skjutit mot och misshandlat demonstranter samt genomfört nattliga räder för att gripa oppositionella.

Karenfolket och demokratirörelsen

Det kan vara svårt att relatera till och förstå för den som växt upp i Sverige. Men för Emmanuel Rise, som i dag är 41 år, var förtrycket länge en del av vardagen. De olika minoritetsfolken som bor i östra Myanmar var länge utsatta för militära offensiver vilket särskilt drabbade Karenfolket som Emmanuel Rise tillhör.

– Militärjuntan har styrt Myanmar i flera decennier. De gjorde ingenting för oss, säger han.

Han började därför engagera sig i demokratirörelsen redan i tidiga tonåren.

–Jag tillhör Karenfolket, en av Myanmars åtta minoritetsgrupper. Det var den första etniska gruppen som stod upp mot militärjuntan. Jag föddes in i revolutionen, i demokratirörelsen, berättar Emmanuel Rise.

Han vet vad det innebär att kämpa för sitt liv och sina rättigheter och förstår vad befolkningen i Myanmar går igenom just nu. I många år var han aktivist i olika organisationer som arbetade för demokrati, bland annat i partiet NLD. Han arbetade för att minoriteter skulle få större inflytande.

2012 flyttade Emmanuel Rise till Sverige för att leva tillsammans med sin svenska fru, som han träffat i Thailand, och i dag har de två barn tillsammans. Här kunde han ägna mer tid åt livet och familjen i Sverige och var inte särskilt aktiv i politiken alls. Efter den långa perioden av militärstyret i Myanmar tycktes också en ljusglimt skymta fram på himlen. Partiet som gått i spetsen för demokratirörelsen lyckades 2010 komma till makten.

– När NLD kom till makten så kände vi att vi fick en smak av vad demokrati kan innebära.

Han förklarar hur det känns för honom och många andra i Myanmar just nu:

– Människor är besvikna, känner sig utan framtid och är oroliga för den yngre och kommande generationen. Ingen vill tillbaka till militärjuntans styre.

Demokratin är allas ansvar

Under nobelpristagaren Aung San Suu Kyi har NLD haft demokratiseringen av Myanmar på agendan. När partiet kom till makten infördes en demokratiseringsprocess där mer fria val hölls. Under det dryga decennium som partiet hade makten höll de en majoritet i parlamentet. Men militärjuntan var inte utspelad.

Den nya konstitution som infördes 2008 för en övergång från ett militärt styre till ett civilt gav militären fortsatt stort inflytande. Bland annat i parlamentet där 25 procent av platserna skulle innehas av militärer. Aung San Suu Kyi har också fått internationell kritik för att inte ha gjort tillräckligt och inte ha tagit avstånd till övergreppen mot den muslimska minoritetsbefolkningen Rohingya.

– Hon har inte gjort något för att fördjupa demokratin. NLD har haft en agenda för att demokratisera samhället men har under Aung San Suu Kyi underlåtit att göra det. Hennes regering var en regering för majoritetsbefolkningen, inte för minoriteterna i landet, säger Kristina Jelmin, verksamhetschef för Burmakommittén, en ideell, politiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för ett demokratiskt Myanmar.

Emmanuel Rise har själv arbetat för att minoriteter ska få inflytande i landet och håller i stort sett med.

– Aung San Suu Kyis strategi har varit att försöka få röster från militären i parlamentet för att försöka få igenom reformer. Det har lett till att mänskliga rättigheter inte har prioriterats. Jag kan förstå att hon suttit i en svår sits men jag håller inte med om strategin. Rohingyer har blivit extremt orättvist behandlade. Människors rättigheter måste vara högsta prioritet, säger han.

Samtidigt menar han att huvudfokus nu måste vara att få tillbaka NLD i parlamentet och stoppa militärjuntan.

– Samarbetet mellan de etniska minoritetsgrupperna och NLD var svag. Men för att förändra konstitutionen från 2008, så att militärjuntan försvinner och också minoriteter kan delta i landets demokratiska process, krävs ett starkt samarbete mellan minoritetsgrupper och NLD. Det är den enda framkomliga vägen.

– Civil olydnad är det som kan rädda Myanmar, säger Emmanuel Rise.

Han har själv tagit upp aktivismen igen och samarbetar nu med organisationer i Sverige och utanför Myanmar som arbetar för ett demokratiskt styrelseskick.

– Jag kan inte längre vara tyst. Jag önskar att övriga världen lyssnar och tar till sig det som sker I Myanmar. Ingen gillar diktatorer. Världen befinner sig också i en svår situation med coronaviruset. När nu hundratusentals människor är ute på gatorna och demonstrerar innebär det också en risk för smittspridning till andra länder. Så jag hoppas att det internationella samfundet hjälper oss. Demokratin är allas ansvar, säger Emmanuel Rise.

Sanktioner från väst

Sedan de första storskaliga demonstrationerna startade den sjätte februari har Aung San Suu Kyi satts i husarrest och hotats med fängelsestraff. Flera länder har infört sanktioner däribland USA som uppmanat andra FN länder att följa efter.

Sveriges biståndsorgan Sida har stoppat delar av biståndet till Myanmar.