Extremväder, torka, stigande havsnivåer, smältande permafrost och naturkatastrofer. Klimatförändringarna påverkar redan i dag människor och majoriteten av världens forskare är överens om att det är mänsklig aktivitet som ligger bakom utsläppen av växthusgaser. Den rikaste procenten i världen står för en oproportionerligt stor del av utsläppen, medan de som i första hand drabbas är människor som lever i fattigdom.

Klimatförändringarna påverkar dock alla delar av planeten och redan under klimattoppmötet i Paris 2015 kom beslutsfattare därför överens om att de mänskliga växthusgasutsläppen behövde hållas under 2 grader, med målet att nå 1,5 graders utsläpp. Ett mål som världen i dag, sex år senare, fortfarande inte är i närheten av att uppnå.

Största utsläpparna

Bland de största utsläpparna av växthusgaser finns energi- och industrisektorn samt livsmedelssektorn, med animalieindustrin som en av de enskilt största klimatbovarna. Produktionen av kött och mejerier står ensam för ungefär 15 procent av de globala växthusgasutsläppen och uppemot en tredjedel av de metanutsläpp människan orsakar. Dessutom skövlas stora arealer av världens regnskogar för att ge plats åt sojaodlingar som blir mat åt djuren i industrin.

När årets klimattoppmöte drog igång i Glasgow den 31 oktober fanns därför förhoppningar, om än vaga, om att industrin skulle ingå i de sektorer som diskuterades när världens ledare skulle bestämma vad som krävs för att tackla klimatförändringarna. Men trots att över ett hundratal länder kom överens om att minska sina metanutsläpp med 30 procent till år 2030, var det inte tal om köttindustrin.

Inte heller pekades det på animalieindustrins koppling till skövlingen av regnskog, när hundratals länder, däribland USA, Kina och Brasilien, kom överens om att sluta skövla skog och ersätta områden som redan avverkats. Än en gång blev djuren en ickefråga för makthavarna. Helt galet, anser Stephanie Ghislain från organisationen Eurogroup for animals, som följde mötet på plats i Glasgow.

Erkännande avgörande

– I Global methane pledge som antogs av många länder och fick stor uppmärksamhet, diskuteras inte kopplingen mellan metanutsläppen och animalieindustrins storlek. När man tänker på att den utgör minst 30 procent av dessa utsläpp är det helt enkelt -galet att industrin överhuvudtaget inte nämns, säger hon.

Enligt Stephanie Ghislain är ett erkännande på politisk nivå om kopplingen mellan djurindustrins omfattning och växthusgasutsläppen avgörande för världens möjligheter att nå FN:s hållbarhetsmål till 2030.

– När man arbetar med livsmedels-system känns det helt otroligt att klimatpåverkan från kött- och mejeriproduktion under hela två veckor aldrig diskuterades av beslutsfattarna. Nu måste vi se till att det ändras och att världsledarna, när de väl tar upp detta ämne, inte gör det sve-pande, utan att ge några detaljer om industrin, hur den behandlar djuren och påverkar klimatet, säger Stephanie Ghislain.

Se över subventioner

En väg att gå på politisk nivå för att påbörja en effektiv omställning, kan vara att se över de subventioner som i dag går till klimatskadlig livsmedelsproduktion, vilket utgör en majoritet av subventionerna till jordbrukssektorn, enligt flera FN-organ.

Knappt två månader innan mötet i Glasgow släppte FN:s mat- och jordbruksorganisation, FAO, tillsammans med FN-organen UNDP och UNEP, en rapport där jordbrukssektorn pekades ut som en möjlig motor i klimatomställningen för att nå Paristavtalets 1,5-gradersmål.

Skadlig produktion

I rapporten konstateras att hela 90 procent av de totalt 540 miljarder dollar som årligen subventioneras till jordbrukssektorn globalt, går till -miljö- och klimatskadlig livsmedelsproduktion. Kött och mjölk återfinns i rapporten bland de produkter som är mest subventionerade, trots dess höga utsläppsnivåer.

– Att förändra matsystemet och hur vi behandlar djur är en stor möjlighet i att mildra klimatförändringarnas effekter. Politiska ledare och regeringar kan exempelvis rikta subventioner, som i dag huvudsakligen går till animalieproduktionen, till växtbaserade alternativ, säger Stephanie Ghislain.

Översyn av regelverk

Ett annat redskap för att effektivisera omställningen skulle kunna vara att se över regelverket kring offentliga upphandlingar, för att säkerställa att det görs hållbara val.

– Det finns också ett behov av att ta itu med handelspolitiken. För närvarande sker liberalisering av handel oftast utan några specifika villkor relaterade till djurens välbefinnande i synnerhet eller hållbarhet i allmänhet, och detta har lett till spridningen av intensiva jordbruksstrukturer, mer kapabla att möta global konkurrens, med alla dess negativa effekter som vi känner till, säger Stephanie Ghislain.

Varför väljer då politikerna att blunda för industrins miljöpåverkan, tror du?

– Mat är alltid en komplex fråga som ofta och lätt leder in på begreppet livsmedelsförsörjning. Att erkänna problematiken här innebär att i princip acceptera att livsmedelssystemet behöver gå igenom en fullständig omvandling. Detta skulle kunna påverka industrin, där det finns enorma investeringar, negativt.

Som katt kring het gröt

Jens Holm (V), riksdagsledamot och tidigare EU-parlamentariker, som har förespråkat en omställning i den svenska livsmedelsstrategin under en längre tid, ger också ett underbetyg till det senaste klimattoppmötet.

– Det går inte att stoppa huvudet i sanden för ungefär en femtedel av världens växthusgaser som animalieindustrin står för. Det är som att gå som katt kring het mjölk. Man pratar om avskogningen av Amazonas, där har vi animalieindustrin och skövling för foder. Man pratar om degradering av värdefull mark och om metangasutsläpp där det till och med antogs en överenskommelse om -metanutsläpp, utan att direkt tala om animalieindustrin. Alla dessa frågor finns där, men det är allt för få som törs ta upp vikten av minskad köttkonsumtion som en viktig beteendeförändring, säger Jens Holm (V).

Inga svenska initiativ

Sverige har som land en målsättning att vara ledande i det globala arbetet med att nå Parisavtalets klimatmål. År 2045 ska Sverige ha nått nettonollutsläpp av växthusgaser och därefter är målsättningen, enligt regeringen, att uppnå negativa utsläpp. Men inte heller från svenskt håll har det i internationella sammanhang tagits några initiativ för minska den globala kött- och mejerikonsumtionen, menar Jens Holm (V).

– Tyvärr så har inte ens Sverige en hög profil i dessa frågor. Jag har tagit upp det ett antal gånger med regeringen och ansvariga ministrar, men fått svaret att nu ska vi inte komplicera klimatförhandlingarna ytterligare genom att också kasta in köttkonsumtionen i det hela. Men jag tycker inte att man bara kan blunda för det, när det utgör en så stor del av utsläppen.

Men det är inte bara i internationella sammanhang som Sverige intar en passiv inställning till att minska konsumtionen av kött- och mejerier. Inte heller på hemmaplan har regeringen antagit några åtgärder i praktiken. En central del i den svenska livsmedelsstrategin handlar om att minska importen av kött och effektivisera den svenska produktionen – och öka exporten. Årligen satsas 32 statliga miljoner på att mer av svenska livsmedel ska säljas utomlands, främst animalier.

Välvillig tolkning

Den som vill tolka den svenska livsmedelsstrategin välvilligt, pekar på att svensk animalieproduktion är snällare mot djuren och mer klimatvänlig. Men att mer svenskt kött skulle leda till minskad köttkonsumtion finns det inte några belägg för.

Syre har sökt näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson och landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg, utan framgång. Men i ett tidig-are mejl till tidningen skrev dåvarande näringsminister Ibrahim Baylan att ”livsmedelsstrategin är bra” och att det ”för tillfället inte pågår något arbete med att ändra målen”.

– Man skulle kunna tolka det som att den säger att vi ska äta mindre kött, men att det kött vi äter ska vara svenskt. Men det ser jag som en mycket välvillig tolkning. Regeringen har hittills främjat svensk köttproduktion, men inte gjort några ansträngningar för att öka den växtbaserade sidan. Helt på tvärs med det som borde vara en progressiv klimatpolitik, säger Jens Holm (V).

Ekonomiska intressen och vanor

Han tror, precis som Stephanie Ghislain, att det är stora ekonomiska intressen som håller animalieindustrin i skymundan i klimatdebatten – både på nationellt och internationellt plan. Men normer och levnadsvanor i samhället bör heller inte underskattas.

– Dels så tror jag att det finns väldigt starka ekonomiska intressen som vill få oss att fortsätta konsumera animalieprodukter, det är det ena skälet. Det andra är vanor som sitter väldigt långt in hos oss alla, även politiker och beslutsfattare. Det är nästan som att man jämställer animalier med mat. Så jag tror att vanans makt kombinerat med ekonomiska intressen är de främsta bromsklossarna.

Ökat tryck på politikerna

Men det sker ändå framsteg, om än små. Även om politiker och makthavare än så länge inte för några större- diskussioner om animalieindustrins klimatpåverkan, har frågan fått allt större plats i den samhälleliga debatten.

I flera länder, bland annat Sverige, -visar försäljningsstatistik på ett ökat intresse för växtbaserade produkter, samtidigt som trycket på beslutsfattarna att inkludera frågan i klimat-debatten tycks bli större.

Under Cop26 hölls ett antal sido-evenemang som behandlade frågan om en omställning inom livsmedelsindustrin.

Demonstrationer utanför klimattoppmötet lyfte också budskapet om en minskad köttkonsumtion – för djuren och miljön. Jens Holm (V) tror bara att det är en tidsfråga innan beslutsfattarna börjar diskutera animalieindustrin som ett klimatproblem.

Höjda klimatambitioner

– Jag har goda förhoppningar om att det kan ske förändringar. Alla länder ska höja sina klimatambitioner till slutet av 2022. Då skulle konkreta åtgärder i frågan vara något som -Sverige skulle kunna driva.

Vad skulle det kunna vara?

– Jag skulle exempelvis vilja se kampanjer på samma sätt som gjordes för att fasa ut fossila drivmedel, servera mer växtbaserat inom offentlig sektor och ta bort subventionerna till animalieindustrin. Då kan det hända något, säger Jens Holm (V), som påpekar att det redan har skett en del lokala initiativ inom Sverige, som kommuner och skolor som själva valt att servera mer eller enbart växtbaserat.

Vad gäller subventionerna till jordbruket är det i EU:s gemensamma jordbrukspolitik i Bryssel, som besluten fattas. En stor del av dem går till just djuruppfödning, slakt och även marknadsföring av animalieprodukter. Men medlemsstaterna väljer -själva om de ska ta emot subventionerna och Sverige skulle rent teoretiskt kunna tacka nej för sin egen del. Dessutom är Sverige med och utformar den gemensamma jordbrukspolitiken i EU – vilket ger utrymme att påverka även andra medlemsstater.

Hoppas på handlingsplan

– Från Vänsterpartiets håll har vi flera gånger tagit upp att Sverige ska ha ett perspektiv som syftar till att helt och hållet ta bort subventionerna inom jordbrukspolitiken och att man ska börja med de klimatskadligaste – och det är ju animalieindustrin, säger Jens Holm (V).

På nationellt plan vill han se att riksdagspartierna tillsammans -antar en handlingsplan om att minska köttkonsumtionen och satsa mer på växtbaserat. Det är något som Vänsterpartiet också driver i sin klimatmotion, som kommer att behandlas till våren.

– Det är något som vi drivit i flera år och som de flesta borde kunna ställa sig bakom. Vi hör ju även från andra partier att man har börjat prata mer och mer om att det är orimligt att ha den stora köttkonsumtion som vi har i dag, så det kanske ändå händer grejer.

Är det något som du tror på, eller mer av ett önskemål?

– Det är väldigt mycket av ett önske­mål, men saker och ting kan förändras och jag tror att det verkligen kan ske om vi får ett ökat tryck från samhället. Även vanans makt går att övervinna. Det handlar om att inspireras av varandra och att vi fattar ­politiska beslut som underlättar en omställning.