När Miljöpartiet och Centern presenterade sin överenskommelse om strandskyddet för var det svårt att riktigt ta ställning. Inte bara för att de kommunicerade direkt motstridiga saker om vad de kommit överens om, utan också för att det var svårt att övergripa vad det egentligen skulle innebära.

Vad betyder det att man har ”fri passage” istället för det vanliga strandskyddet vid mindre vattendrag och sjöar? Hur stor är en sådan? Vad får det för konsekvenser för biologisk mångfald? Frågorna var flera. Så när Lagrådet nu svarade på regeringens remiss var det spännande läsning.

När man går direkt från en förhandling mellan två partier till ett skarpt lagförslag som levereras till Lagrådet gör man också en demokratin en otjänst. Ingen annan ges ordentlig chans att kommentera det faktiska förslag som ges. Varken Naturskyddsföreningen eller Naturvårdsverket har fått chans att svara på det nya, konkreta, förslaget, och de oklarheter vi hade från början står kvar. Hur stor är en fri passage?

Lagrådet konstaterar att varken den enskilda eller den som ger tillstånd kommer kunna besvara det innan man ansökt om tillstånd. Vad får man egentligen göra inom området som betecknas som fri passage? Lagrådet konstaterar att de tolkar lagförslaget som att det faktiskt är samma regler som gäller där som vid ett strandskyddsområde.

Det är tydligt när man läser Lagrådets svar att lagförslaget inte är en färdig produkt. Frågorna kvarstår, trots Lagrådets försök att reda i dem. Men värst är ändå den största frågan: Vad innebär det här för miljön och den biologiska mångfalden?

Lagrådet konstaterar att det utifrån remissen är omöjligt att svara på, så här skriver man:

”Enligt Lagrådets mening är det svårt att följa regeringens resonemang att upphävandet av det generella strandskyddet vid insjöar som är ett hektar eller mindre och vid vattendrag som är två meter eller smalare inte skulle få en betydande inverkan vad gäller bland annat möjligheterna att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. Snarare tyder regeringens ovan angivna uttalande på motsatsen. Då frågan inte har behandlats närmare av utredningen och regeringen inte heller har presenterat någon annan utredning, utan snarare endast framfört en åsikt i frågan, anser Lagrådet att frågan inte är tillfredsställande belyst.”

Frågorna är alltså kvar, och lagen behöver en vända till, den behöver gå ut på remiss till de miljöorganisationer som faktiskt kan bena ut vad det innebär, helst skulle det utredas på nytt. Men vi behöver något större, för det här är inte första gången vi ser en tveksam lag tvingas igenom. Vi ser redan en lag, Cementalagen, som överklagats av tre miljöorganisationer och rimligen kommer falla i rätten, låt inte det här bli nästa. Gör det på riktigt istället.