Klimatminister Per Bolund intervjuades i P1 i morse, torsdagen den 19 augusti. Han sa att han vill satsa miljarder på anpassning till ett klimat i snabb förändring, men ingenting om hur han vill förebygga. Istället försvarade han fortsatt cementproduktion och utbyggnad av motorvägar, skriver Ola Gabrielson i en kritisk kommentar.
DEBATT Om vattnet rinner över i badkaret, vad är det första du gör då?
A: Jag stänger av kranen
B: Jag bygger skyddsvallar på badkarskanten
I politiska termer kallas dessa två alternativ ”förebyggande åtgärder” respektive ”anpassningar”. I de allra flesta fall är alla överens om att det är mycket billigare att förebygga än att hantera konsekvenserna.
Trots det säger vår klimat-och miljöminister på radion torsdag morgon att han vill anslå miljarder till kommunerna för klimatanpassning, utan ett ord om förebyggande. Tvärtom försvarar han fortsatt cementproduktion och utbyggnaden av nya motorvägar.
Varför gör han så? En anledning är att bilden med badkaret inte stämmer. Det är inte en kran, utan hundratals – minst en per land, och vår minister har inte ens full kontroll över en av dem. För att få stopp på klimatförstöringen måste alla kranar solidariskt stängas av. Vår minister verkar inte riktigt tro på att det ska ske.
Det är en slags ”Tragedy of the commons” där alla makthavare tycks anse att alla andra ska dra ner till noll medan de själva kan ägna sig åt att bygga ut sin ekonomi. Ingen vill ta första steget men viftar med högtidliga mål i hopp om att det ska få andra att göra något.
Detta är ett ovärdigt spel, och våra svenska politiker deltar helt och fullt, oavsett partifärg och vallöften. Som medborgare och väljare tycker jag inte det är okej. Och jag är inte ensam; faktum är att två tredjedelar av Sveriges befolkning tycker att stoppa klimatkrisen har högsta prioritet. Och Sverige är inte unikt – ungefär samma siffror ses i många länder.
Men det är inte vi medborgare som styr. Den faktiska makten ligger hos en liten klick giriga människor som tjänat massor av pengar på våra utsläpp, och vill fortsätta med det. Hittills har de varit ganska osynliga, men vårt klimatnödläge sätter nu strålkastarljus på dem.
Det är dags att betala. De pengar de samlat ihop med hjälp av bedrägerier måste nu tas ifrån dem och användas för att reparera de skador de orsakat. Och de politiker, jurister, och andra makthavare som hjälpt dem måste också ställas till svars.
Två tredjedelar av oss svenskar är beredda på att ”dra åt svångremmen” för att rädda vår framtid. Snart börjar nästa valrörelse.
