Framtidskonferensen ska börja. Harmonibrigaderna har hittat Ida, Freddy och Nisse utanför konferenslokalen och gripit dem, säkerhetsansvarige Angus har varnat för ett hot mot konferensen – och så slocknar allt. Infran stannar och släcks ner och lokalen mörkläggs.
Det var ett förråd de hade fört in Ida, Nisse och Freddy i. En massa fällstolar stod ihopfällda längs väggarna, de hade fällt upp varsin och satt sig i, och ingen hade protesterat. Sen hade de försökt föra ett samtal, men med ett par stadiga briggisar som vaktade vid dörren kände de inte att de kunde prata fritt. Dessutom hade ju alla väggar öron i Xpan-systemet.
Nisse hade försökt sig på att tala i något slags kod. Istället för tidsmaskin hade han talat om en klocka, och att ställa fram klockan i tre timmar var detsamma som att resa trehundra år framåt i tiden. Men så hade han trasslat in sig och de slutade försöka prata.
I nästa stund slocknade ljuset och man kunde inte se sin egen hand framför ögonen. Briggisarna mumlade till varandra och utanför dörren hördes steg och röster, upprörda och förvirrade och liksom för många. De hade väl kommit med infran, tänkte Ida.
Camilla kom in och hälsade på kinesiska, som man gjorde i officiella sammanhang inom Himmelska friden.
– Ni hao. Är det här inne ni som inte är inbjudna sitter?
– Här är vi, sa Freddy.
Camilla lät sval och yrkesmässig, hon låtsades inte om att de kände varandra. Hon bad dem säga sina namn och ärenden till Nordan. Nisse svarade att han var där för att studera framtidens samhälle. Freddy sa att hon var där med Nisse, men inte skulle ha kommit in om hon inte hade blivit gripen och insläpad. Ida sa bara att hon hade råkat hamna där. Camilla visste ju.
Det kom in mer och mer ljud utifrån lobbyn. Steg och oroliga röster, mycket fler än nyss. Den ena briggisen var plötsligt försvunnen och den andra verkade ha svårt att stå still. Han började viska till Camilla. Till slut sa hon att han kunde ta sin toapaus nu om han ville och komma till Nordan 2 efteråt.
– Det här är vad vi gör, sa hon när han hade gått. När harmonibrigadisterna är tillbaka för de er till konferensrummet. De kommer att vara där och se till att inget händer. Ni kommer först att visiteras och sedan kommer ni att släppas in som bevis på att den anakrona tekniken fungerar. ”Ante” kommer att vara där och presentera den.
Hon gjorde citattecken i luften, som Ida hade lärt henne, men de syntes bara för att hennes händer avtecknade sig mot dörröppningen. Man hade hängt upp batteridrivna ljusslingor på väggarna för att folk åtminstone skulle se var de gick. Sen sa hon, med högre röst:
– Vi kommer att hålla konferensen som planerat. Harmonibrigaderna söker efter de skyldiga till det här rackartyget, de kommer snart att ångra sitt tilltag, men Himmelska friden låter sig inte stoppas. Vi ändrar bara våra rutiner en aning.
Medan hon talade kom de två harmonibrigadisterna tillbaka och ställde sig i givakt utanför dörren igen.
Konferensrummet var också upplyst med ljusslingor. Ungefär tjugofem personer satt där inne, Ida kunde urskilja Olivia och Sebastian, men inte Joel. Ante-roboten satt där också. När de alla hade satt sig reste sig Olivia Emmer. I förhörslokalen vid havet hade hon varit uppriven och arg, men nu var hon blankpolerat len och kontrollerad. Ida snuddade vid tanken på att hon också kanske var en robot. Eller bara skicklig på att hålla masken, kanske. Någon anledning hade de väl haft till att göra henne till vice vd. Olivia talade först om angreppet på elnätet och de speciella åtgärder man hade vidtagit, och sen om den banbrytande teknik som skulle presenteras.
– Till att börja med vill jag presentera Ante Yang. Kan du ställa dig upp, Ante?
Camilla böjde sig fram och sa något till roboten, och den reste sig upp och började tala med Antes röst. Den påstod att han var stolt och glad att vara tillbaka i Xpan-projektets tjänst och äntligen kunde ge Himmelska friden dess rättmätiga tillgång till den anakrona tekniken. Han visade upp den oansenliga Timebandit 1 och sa att han skulle demonstrera dess funktioner om en stund. Sedan satte han sig. Rörelserna verkade helt naturliga.
– Kan vi inte få se genast hur den fungerar? undrade en ung ledamot från Xpan 8.
En bister gammal man i rullstol tog ordet och sa att de inte skulle gå lättvindigt fram. Attentatet mot Himmelska friden hade ställt allt på huvudet och visat hur otillräckliga de sedvanliga kontrollsystemen var. Man kunde inte vara helt säker på att Ante Yang var Ante Yang, eller att Olivia Emmer var Olivia Emmer, eftersom informationsnätet inte fungerade. Det var knappt att han själv kunde vara säker på att han var Angus utan att kunna konsultera sitt armband, sa han med ett litet mekaniskt skratt.
– Vi ska alltså inte förhasta oss. Det är en banbrytande teknik och vi kommer säkert alla att vilja testa. Men jag föreslår att vi börjar med att skicka våra diskrona vänner tillbaka till deras egen tid. För säkerhets skull. Men vi tar det under punkt 3.
Hövliga applåder följde, Ante sa att han naturligtvis skulle vänta till ett lämpligare tillfälle och den skandinaviska sektionens ordförande tackade honom. Olivia fick ordet igen. Hon talade om vilken spännande dag det här var, och hur Himmelska friden stod på tröskeln till att utveckla demokratin till fulländning, i och med att dess medborgare inte längre skulle behöva rösta på ofullkomliga människor. Om bara en månad skulle de välja en ny ordförande i den skandinaviska sektionen, och under punkt 4 skulle Sebastian Emmer, forskningschef och senior utvecklare av DemokratAI-enheterna, presentera kandidaterna.
Kontrollerad men långrandig. Det kliade i Ida av otålighet, och för att ha något att göra försökte hon hitta på en svensk översättning av ordet corporate bullshit. De kunde behöva en, tyckte hon.
