Det är en grönblå koalition som styr Stockholm den här mandatperioden.
Fem partier med blå eller gröna loggor, fyra borgerliga och ett grönt. På andra håll i landet finns liknande koalitioner som kallar sig blågröna. Skiljer sig betydelsen åt mellan blågrönt och grönblått? undrar en läsare. Och i så fall hur?
Husbåtar och båthus
Svaret på den frågan är att det beror på hur man tänker. Det vanligaste är att det andra ledet i en sammansättning är det som definierar helheten. Ett påslakan är en sorts lakan, inte en sorts påse. En husbåt är en båt som man kan bo på och ett båthus är ett hus till båten. En papperstidning är en tidning tryckt på papper medan tidningspapperet är papperet som den är tryckt på. Skillnaderna är inte ens subtila.
Men alla de där exemplen är ju substantiv, namn på ting, såsom klocka, boll och ring. Inte bara ting, förresten, utan också folk och fä och mer abstrakta företeelser. Klimatkatastrof, skönhetssömn och påsklov till exempel.
Kanske är det annorlunda med adjektiv? Nja, i princip fungerar de likadant. Ofta är det första ledet ett substantiv som ger en närmare beskrivning av adjektivet i slutet. Vänder man på det får man ett substantiv och inte ett adjektiv. Lite konstiga substantiv kan det bli, blåhimmel och gulbrand istället för himmelsblå och brandgul. Men även om gulbrand låter mysko måste det i alla fall vara något som brinner, eller något som liknas vid en brand.
Sammansatta adjektiv där båda leden är adjektiv är inte så vanliga. Sötsur, halvmörk, gulgrön, blåvit, blågrön, grönblå, ja, det går att komma på fler, men de är försvinnande få jämfört med substantiv + adjektiv-orden. Och det ena ledet kan visserligen definiera det andra, men så är det inte alltid.
Politisk strid
Jag håller på att virka handledsvärmare av garn i gula och gröna nyanser, och i garnpåsen finns nystan i två gulgröna nyanser och en gröngul. Det gröngula nystanet har en varmare färg som drar mer åt gult. De gulgröna är gulaktigt gröna. Så klart.
Om man tänker likadant när det gäller en politisk allians blir det skillnad mellan blågrönt och grönblått. Då är blågrönt grönt med lite blått och blågrönt tvärtom. Det är ju rimligt i Stockholm eftersom det huvudsakligen är borgerliga partier som styr, och så Miljöpartiet. Även om man lägger Centerpartiets klöverlogga på den gröna sidan väger det blå över. En grönblå allians.
Det roliga är att det lär ha varit lite strid om det där i den grönblå majoriteten i Stockholms stad. Man skulle kunna tro att det var de borgerliga som ville ha grönblått – men det var miljöpartisterna. De tänkte inte som när man blandar färg utan de ville helt enkelt komma först.
Det kan man skratta lite åt, det gjorde i alla fall jag när jag hörde det. Men färger i en sammansättning behöver inte följa den regeln. Man talar om svartvita foton, inte vitsvarta, oavsett om de är ljusa eller mörka. Och de som hejar på Blåvitt brukar inte gå omkring med halsdukar i en blåaktigt vit nyans utan snarare i blå- och vitrandiga.
I Göteborg är det en rödgrönrosa allians som styr, och man skulle kunna tro att det betyder att Feministiskt initiativ är det största partiet. Men så är det inte, Socialdemokraterna är störst.
Om man blandar rött, grönt och rosa kan det med lite tur bli en gammalrosa nyans åt det murriga hållet. En rödgrön röra skulle å andra sidan bli ett elände, med tanke på att rött plus grönt blir brunt om man blandar ihop dem. En vacker färg i många sammanhang, men inte i politiken. Hellre då en röd tomatröra med en massa gröna basilikablad.
Cyan eller turkos
För att slippa bekymra sig om färgernas inbördes ordning hade de grönblå och blågröna kunnat välja ett ord som innehåller både blått och grönt.
Cyan, kanske? När man trycker i fyrfärg blandar man färgerna gult, magenta, cyan och svart. Magenta är lilarött – det är ett vackert ord, något att tänka på för en eventuell kommande koalition av röda partier med ett litet inslag av blått.
Cyan är en nyans mellan grönt och blått, med en dragning åt blått. Dessutom kommer ordet från grekiska kyanos, som betyder blått, så det kanske inte blir miljöpartisternas favorit.
Turkos, däremot, kan vara vad som helst mellan blått och grönt. Ordet har använts på svenska åtminstone sedan 1500-talet. Det kommer från franska pierre turquoise, som betyder turkisk sten. Förr användes också den tyska formen turkis, speciellt i sammansättningen turkisgrönt, berättar SAOB. Men turkoserna kom inte Turkiet utan från Afghanistan och Iran, där de kallades firuze. Att de kom att associeras med Turkiet berodde på att det var turkiska köpmän som tog dem till Västeuropa.
Den turkosa alliansen, det låter ju lite spännande. Men en gissning är att partierna håller sig till färgkombinationer som blågrönt och grönblått. Då kan ju båda vinna den svåra politiska striden om vad färgkombinationen ska kallas. Den ena sidan kan tänka att den färg som kommer sist är den som dominerar. Den andra sidan kan tänka att de fick komma först.
