”Är det någon som har en prenumeration på den här tidningen och kan ta screenshots av denna artikeln som verkar superintressant men den är bakom betalvägg?”

Olika variationer av ovanstående fråga dyker upp i mina digitala kanaler flera gånger i veckan. Förfrågningarna gäller helt olika tidningar och det är såväl öppna förfrågningar i nätverk eller grupper som privata i slutna chattar.

För ett par dagar sedan såg jag en sådan fråga i en öppen grupp på Facebook; artikeln i fråga tog upp det ämne som gruppen handlar om, så kopplingen var uppenbar. I kommentarerna svarade en journalist, som dessutom arbetar för tidningen vars artikel inlägget handlade om, att journalistik av den kalibern kostar att skapa, och om människor inte kan tänka sig att skaffa en prenumeration för att läsa den så kan tidningen inte varken leverera eller överleva.

Det är givetvis ett högst relevant argument. Journalistik kostar pengar, men vad som har börjat hända efter att fler och fler tidningar har börjat lägga hela eller stora delar av sina artiklar som exklusiva för betalande prenumeranter är att “piratandet” av nyheter tagit fart. Nu biter jag kanske den bransch som delvis föder mig, men jag tycker verkligen att det är en bra sak. Pirata på, hörni.

Det är nämligen helt orimligt att just dagspressen är några av de allra sista inom mediebranschen som fortsätter att envist vägra lära av den ändå väldigt korta historien. Om ni inte kan ge rimliga, snabba, smidiga och ekonomiskt överkomliga alternativ så kommer konsumenterna antingen börja pirata materialet eller välja bort er.

Att det nästan inte någonstans går att köpa sig tillgång till enstaka journalistiska artiklar, säg för 10 kronor styck, är till exempel helt obegripligt. Pay per view är ett väletablerat system, liksom. Man kan fortfarande köpa lösnummer på dagens tidning i affären, men man kan oftast inte köpa lösnummer på den digitala versionen. Det är jättekonstigt. Och det är även problematiskt.

För absolut, jag tycker själv att det är irriterande när jag ska researcha ett ämne och hittar en artikel på typ Dalslänningen eller motsvarande lokaltidning som jag oftast inte har något intresse av i övrigt, där enda sättet för mig att läsa den enstaka artikeln är att teckna ett helt abonnemang. Otroligt störigt för mig personligen. Men det är inget egentligt problem.

Det stora problemet uppstår när vissa grupper av människor inte har råd att teckna någon prenumeration alls, eller inte kan välja vilken av alla tidningar de ska signa upp sig till. Om man ska prenumerera på de fem största tidningarna blir det tusen spänn i månaden, även om det bara är den digitala versionen.

Det kan innebära flera saker. Till exempel att man inte tar del av nyhetsmaterial som förstahandskällor utan bygger sin uppfattning kring rapporterade händelser eller opinionstexter enbart på rubriker och sekundära kommentarer. Eller att man känner sig mer och mer exkluderad ur den gemensamma samhälleliga kontexten för att man till slut inte hänger med alls i aktuella händelser, vilket i övrigt också kan få effekter på det sociala livet. Eller att man tyr sig till gratis ”alternativmedia”.

När jag exempelvis googlade på ”Lokaltidning Bengtsfors” för att komma ihåg namnet på Dalslänningen (som jag för övrigt läste när jag växte upp i just Dalsland) kom det i sökresultaten även upp en blogg med namnet Bengtsforstidningen. ”Här läser du sanningar som inte vågar skrivas i PKmedia”. Okey.

Det som för 20 år sedan startade med en förbaskat sur musik- och filmbransch och stämningar mot såväl Napster och Piratebay som privatpersoner har resulterat i Netflix och Spotify och en mängd andra streamingtjänster. Bokbranschen går enligt utsago bättre än på länge nu i isoleringstider, mycket tack vare ljudböcker och streamingsajter som Storytel. Att det fortfarande inte finns ett Spotify för nyhetsmedier är och förblir dock en gåta.

Men om vi fortsätter att glatt dela med oss av screenshots av låsta artiklar till våra vänner och bekanta och obekanta också för den delen, speciellt artiklar från de stora mediahusen, så kanske vi kan få branschen att tänka om, både gällande streaming och pay per view. Det är nämligen en fråga om tillgänglighet, klass och i slutändan demokrati.