Om bostadsojämlikheten i Sverige ska kunna åtgärdas måste politiken utgå mer från det folkrättsliga regelverket om rätten till en bostad. Det menar Amnesty i sin remiss till ett betänkande från Jämlikhetskommissionen.
– Mycket av det Jämlikhetskommissionen identifierar som problematiskt i Sveriges bostadspolitik, och som över tid lett till stor bostadsojämlikhet och sociala orättvisor, ser vi också som centrala problem som måste åtgärdas. Men vi saknar ett rättighetsperspektiv på frågorna. Bostad är en grundläggande mänsklig rättighet, som Sverige har förbundit sig att skydda och uppfylla för alla som bor här, säger Anna Johansson, tillförordnad generalsekreterare på Amnesty Sverige i ett pressmeddelande.
Det är Jämlikhetskommissionens betänkande En gemensam angelägenhet som Amnesty bland många andra har lämnat remissvar på. Betänkandet lyfter upp många aspekter av ojämlikheten i Sverige och varför den ökar. Ett av områdena är bostadspolitiken och det är detta som Amnesty valt att fokusera på i sin remiss.
– Bostadsojämlikheten i Sverige är mycket hög i dag och den strukturella hemlösheten och trångboddheten växer, framförallt bland personer som tillhör redan diskriminerade grupper. För att vända utvecklingen, och för att Sverige ska kunna uppfylla sina internationella skyldigheter, krävs en helhjärtad satsning på bostaden som en mänsklig rättighet snarare än som en vara på en marknad, säger Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige, i pressmeddelandet.
Amnesty håller med i flera av de slutsatser som Jämlikhetskommissionen kommer fram till i betänkandet. Bland annat att det ska finnas ett lagstadgat krav på hyresgästers möjlighet att välja nivå när renovering ska igenomföras. Organisationen vill också se att man återgår till den målformulering för bostadspolitiken som gällde fram till 2008. Den lyder så här:
”Målet för bostadspolitiken är att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten.”
Men Amnesty tycker att man bör gå längre, med en ”nationell, ambitiös och rättighetsbaserad bostadsstrategi”. De vill också se en nationell hemlöshetsstrategi, ”baserad på principen om bostad först och med tydliga krav på kommuner och myndigheter att kontinuerligt kartlägga och analysera hemlösheten”.
För att alla ska få tillgång till en bostad till rimlig kostnad krävs det att Sverige ser över kravet på affärsmässighet för allmännyttan som gäller sedan 2011, skriver Amnesty.
Sverige bör ”definiera allmännyttans tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse så att allmännyttan kan få statsstöd och drivas utan vinstkrav utan att detta strider mot EU:s konkurrensregler”, skriver de i pressmeddelandet.