Det säger en del om Cop-mötena när de som är nöjda är det över att fossilbränslen nämns för första gången på 24 år i dokumenten. Ambitionsnivån blir än tydligare när det efter massa förhandlande står klart att inte ens subventionerna till fossilbränslena ska bort utan att endast de ineffektiva subventionerna ska fasas ned. Inte fasas ut utan ned, och inte ens det för de “effektiva”.

Det säger en del om Cop-mötena när de som är nöjda är det över att utsläppsökningarna ser ut att hamna tre procentenheter lägre under detta årtionde än vad prognosen var innan mötet, nämligen på 13 procent. När vetenskapen säger att utsläppen inte kan öka utan måste halveras under samma period för att vi ska klara 1,5-gradersmålet och att de beslut som togs endast tar oss ner till 2,4 (från 2,7 grader) i slutet av seklet.

Det är lätt och finns all anledning att bli förbannad på Kina och Indien som var dom som bromsade hårdare skrivningar och skarpare åtaganden. Mellan nöjdheten så skyller också den rika delen av världens ledare på de länderna för att förhandlingarna inte kom längre. Väst-media hänger också gärna på i det skuldbeläggandet. Och det är förstås helt rätt att rikta stenhård kritik både mot Indien och Kina. Men vi bör också se västvärldens ledares ansvar i detta.

Det hade troligen inte varit några problem att få Kina och Indien med på hårdare skrivningar om vi i EU och USA tog ansvar för våra historiska stora utsläpp. De som gjort att vi hamnat där vi är. De som gör att den fattigare delen av världen inte har samma möjligheter som vi haft (eller åtminstone tagit oss). Om EU, USA och de andra rika länderna skulle betala den klimatskuld de har till fattigare länder som nu drabbas av våra historiska utsläpp skulle det bli betydligt enklare för dom att nu bromsa utsläppen. Men de utsläppen är våra länder inte beredda att ta ansvar för, trots att vi nu kräver att Kina och Indien ska ta ansvar för de utsläpp som kommer.

Det är dessutom fortsatt vi som står för en stor del av den konsumtion som leder till de växande utsläppen i dessa länder. Det är framförallt vår livsstil och våra system som är problemet. Det är fortsatt vi i den rika delen av världen som släpper ut överlägset mest per person. Så visst ska vi fortsätta sätta press på Kina och Indien, men bäst gör vi det genom att först ta ansvar för våra egna utsläpp. Såväl de historiska som de som vi nu flyttat till Kina, Indien med flera länder genom att låta dem producera större delen av vår ständigt ökade konsumtion.

Det är dags för Bolund, Andersson, Biden, Jonsson och allt vad de heter att ta ansvar och inte gömma sig bakom Kina och Indien.