Jag har länge funderat över varför de armenier, assyrier/syrianer och andra kristna grupper som överlevde Folkmordet 1915 i dagens Turkiet håller sig nära generationstraumats djupa spår. Förmodligen för att hjälpa sig själva, genom att prata och minnas. 1.5 miljoner döda. Deras brott? De tillhörde fel religion och folkgrupp.

Men det finns även de som bara vill glömma och gå vidare, ibland har det varit överlevarna själva men alltför ofta så har dessa “man ska inte fastna i det förgångna”-typerna tillhört den grupp som själva inte drabbats och därför inte ser poängen med att nöta något som hände för snart 107 år sedan. 

Min armeniska mamma som uppfostrades av folkmordsöverlevare kan inte bara sträcka på sig och ta tag i framtiden, inte jag heller. Hon växte upp som kurd, tvingades att bli turk, men har alltid varit armenier som utan tvekan hade fått spendera många år i turkiskt fängelse om hon hade talat högt om det förnekade folkmordet som hennes pappa överlevde. Hon kan inte glömma och gå vidare. Men det kan däremot turkiska och svenska politiker göra.

När Socialdemokraternas förra partiordförande Stefan Löfven besökte Södertälje, platsen som ibland kallats för assyrier/syrianernas huvudstad, såg han ättlingar till folkmordet i ögonen och sa att hans parti skulle driva frågan om ett erkännande och följa riksdagens beslut från 2010, då folkmordsöverlevare var på plats i riksdagen när deras historia erkändes, om de vann valet 2014.

Men 2018 sa statsministern att regeringen inte skulle erkänna folkmordet eller verka i enlighet med riksdagsbeslutet 2010. Historiens dom blev aldrig hård mot Socialdemokraternas partiordförande och inte heller mot hans partivänner eller allierade som verkade för folkmordets erkännande, men som sedan dess varit tysta som möss.

I dagarna avgick Stefan Löfven och han fullföljde aldrig sitt ord.

Allt var valploj och spel. Det var inget annat än skitsnack.

Stefan Löfven kallade Ulf Kristerssons svikna löfte till Hédi Fried för ”bottenlöst omoraliskt”. Att Kristersson ljög en förintelseöverlevare rätt upp i ansiktet för att sedan trixa bort situationen var en påminnelse om att ett politiskt handslag inte gäller.

Kristersson bedyrade att han aldrig, aldrig skulle gå med på något samröre med SD. Tills den dagen då han av maktpolitiska skäl alltid, alltid skulle ha samröre med SD.

Jag undrar vad Södertäljes folkmordsöverlevare, som Löfven lovade att stå upp för, skulle kalla Löfven för. Jag tror att de skulle säga att sättet han lurade dem på säger allt om honom. Löftesbrott mot folkmordsöverlevare bör rimligtvis få ett politiskt pris för dagens Socialdemokraterna.

Nu har Magdalena Andersson axlat Löfvens mantel. Men kommer Andersson att omvärdera Löfvens nej och följa tidigare löften om erkännande som det finns riksdagsbeslut på? Det kanske är för tidigt att spekulera, men Andersson kan inte fortsätta den Löfvenska traditionen och sopa folkmordslidandet under mattan.