Svenska samer inkluderas sällan i arkeologiska projekt som rör det egna kulturarvet, enligt en färsk studie. ”Nackdelarna är främst två: samerna känner sig överkörda och förbisedda samt arkeologerna kan gå miste om viktig information om områdets kulturhistoria”, säger forskaren Charina Knutson.
Enligt FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter, som Sverige undertecknade 2007, ska ett urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Men hur efterlevs denna policy i praktiken? Det undersökte Charina Knutson, arkeologidoktorand inom forskarskolan Grasca vid Linnéuniversitetet.
– Mina resultat visar att samerna sällan blir kontaktade eller involverade i arkeologiska projekt. Det gäller i synnerhet inom den kommersiella arkeologin, där det finns en viss konkurrens om uppdragen och företagen vill hålla nere kostnaderna, säger Charina Knutson i ett pressmeddelande.
Enligt henne involveras samer i högre grad i offentligt finansierade projekt.
– Att ändra rutinerna för uppdragsarkeologin kan vara en bra ände att börja i. Nio av tio arkeologiska projekt i Sverige är kommersiella uppdrag och samiskt kulturarv finns konstaterat på minst 50 procent av Sveriges yta. Så det skulle få stor effekt.
För en vecka sedan skrev hon på Altinget Debatt: ”En vindkraftpark ska byggas, eller kanske en ny slalombacke. Innan entreprenören kan sätta spaden i marken måste det konstateras vilka fornlämningar som finns i området. Om det finns fornlämningar och de är i vägen för byggprojektet, ska en arkeologisk undersökning av dem ske”.
– Det är länsstyrelserna som är den förmedlande länken mellan en exploatör och det arkeologiska företaget som gör undersökningen inför en exploatering. Länsstyrelsen måste bli bättre på att ge instruktioner att man ska involvera till exempel en sameby, säger Charina Knutson till SVT nyheter.
