I dagarna släpptes kortdokumentären Pornfluencers på SVT Edit. Det är en snyggt producerad grundkurs om sajten OnlyFans, som varit en snackis både i populärkulturen och politiken. Inte minst efter en explosionsartad ökning av användare under pandemins arbetslöshet och ensamhet.

I korthet är OnlyFans som en version av Instagram där följare kan betala för att prenumerera på exklusiva inlägg, samt beställa unika bilder eller filmklipp som går att låsa upp för en engångssumma. Även om tjänsten tekniskt sett går att använda till vilket innehåll som helst, förknippas den främst med sexuellt innehåll.

Det finns, som debatten visat, mycket att kritisera här. Att en son till en investeringsbankir äger plattformen och tar ut stora vinster på (majoriteten) kvinnors sexualitet, till exempel, och att kunderna övervägande är män. Att 1% av användarna tar hem ⅓ av alla inkomster, och att drömmen om att klättra till toppen och bli en del av den där procenten kan få vissa att göra saker de kanske inte är bekväma med.

Tyvärr måste jag informera er om att inget av det här är unikt.

Rika som utnyttjar fattiga, att kvinnors kroppar ses som handelsvaror, klassprivilegier och att prioritera bort sitt välmående i jakten på pengar och status, är konsekvenser av att leva i ett kapitalistiskt samhälle.

Det får man så klart kritisera. Förslagsvis lägger man sedan lika mycket tid på hur samma konsekvenser drabbar Uberchaffisar, Foodoracyklister, callcenterslavar och livegna arbetskraftsinvandrare – som är betydligt fler och ofta en ännu mer utsatt demografi.

Kan vi se att problemen är större än en enskild snusksajt kanske vi  kan hitta lösningar på dem som inte består av att marschera upp till människor vi säger oss värna om och rycka undan den problematiska matta de står på så att de faller handlöst.

Patrik Jensen-Sahlström från Stockholmspolisens groominggrupp, sa för ett tag sedan något i Aftonbladet som var så hårresande att jag inte kunnat släppa det. Under alarmrubriken “Unga tjejer dras in i prostitution”, om just OnlyFans, är han misstänksam mot motiven hos män som betalar för porr.

“Om du vill se nakenbilder och porrfilmer finns det hur mycket som helst på nätet, gratis. Här finns kanske en annan drivkraft.”

Försörjde du dig på att stå på den där mattan? Aj då. Polis-Patrik tycker hellre att folk ska få stjäla ditt och andras arbete, för då behöver han inte fundera på kapitalismens orättvisor.

Att kunder ville ha personlig kontakt med dig var skumt, förstår du. Det naturliga är att vilja veta så lite som möjligt om arbetarna bakom det man konsumerar. Bättre med ansiktslösa och utbytbara kroppar man slipper humanisera.

Men, ligg inte där på golvet och sura. Var lite tacksam istället! Du kanske kan sälja dina porrtjänster till ett storbolag, där du har mindre makt över arbetsvillkoren och får ut en lägre andel av pengarna? Eller, du, har du hört talas om Foodora?

Jag vet att jag raljerar, men ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag om om det inte finns en poäng här ändå.

Det är faktiskt lite suspekt med alla som betalar för dagligvaror, som att de får någon sorts perversa maktkickar av att stoppa in betalkortet framför en utbränd deltidskassörska. Skönt att vi som bryr oss om henne kan snatta från Ica istället, på Polis-Patriks inrådan.

Har vi riktig tur kanske Ica konkar så hon slipper jobba kvar med alla de där bankkortsäcklena. Det vore verkligen en vinst för feminismen.