Den 13 oktober 2020 stod socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi (S) och lovade en SVT reporter att han tog kritiken mot Försäkringskassans slakt av omvårdnadsbidraget på största allvar och att intentionen aldrig hade varit ett mer restriktivt regelverk. ”Tvärtom”.
Låt oss titta på hur hans löften till förtvivlade och utmattade föräldrar till barn med funktionsnedsättningar med stora vårdbehov ser ut:
2018 hade 28 procent av föräldrarna minst hel ersättning. Hösten 2021 hade den siffran sjunkit till 4 procent. Fyra. Detta samtidigt som vi vet att rätten till assistansersättning sjunker därför att 83 procent av ansökningarna om assistans avslås. Åttiotre.
Får man inte rätt till assistans behöver man som förälder själv utföra assistansarbetet. Det är då man söker omvårdnadsbidrag. Till det kommer förstås alla andra funktionsnedsatta eller svårt sjuka barn, som inte kvalificerar sig för assistansvård men väl till omvårdnadsbidrag.
Vårdbidraget infördes 1964 för att funktionsnedsatta barn skulle kunna få vård i hemmet istället för att lämnas bort på institution. 2019 avskaffades vårdbidraget och ersattes istället med omvårdnadsbidrag och omkostnadsersättning. Regelverket skulle bli mer transparent, sades det. Och tja, det har det ju blivit. Numera är det ju supertydligt att man som funktionsnedsatt eller kroniskt sjuk får skylla sig själv för att man inte anstränger sig mer och gör andra och bättre val, för att travestera en partiledare med silversked i mun.
Rättighetslagstiftningen har smetat ut orättvisan än mer. Visst, du har rättigheter, men du måste ta reda på dem själv, strida för dem själv och bevaka dem själv. Som funktionsnedsatt innebär det många gånger att du får förlita dig på dina föräldrar eller någon annan välartikulerad vuxen som vill och orkar föra din talan.
Många är vi föräldrar till funktionsnedsatta barn som misstänkliggjorts, hånats och bestraffats när vi tagit strid för våra barn. Är det inte lite Münchhausens syndrom över den där mamman? Är hon inte alldeles för engagerad, påläst, vältalig och gåpåig? Varför låter han inte barnet tala själv (för att barnet har autism och inte kan hantera den miljö och situation hen befinner sig i, det ingår i diagnoskriterierna)? Varför säger föräldrarna helt enkelt inte bara till barnet att skärpa till sig? De måste sakna föräldraförmåga, vi orosanmäler dem!
Det finns statistik och rapporter över hur funktionsnedsatta och sjuka barn förlorar assistans och hur föräldrar nekas omvårdnadsbidrag som står i relation till de faktiska behoven. Inspektionen för socialförsäkringen, IFS, ger svidande kritik i sin delrapport från början av 2021 och i slutrapporten från december konstaterar de bland annat att det behövs tydliga och konkreta riktlinjer för vad som klassas som föräldraansvar. Funktionshinderrörelsen rustar för strid!
Tumme upp:
Funktionshinderrörelsens gräsrötter. Den elden!
Tumme ned: Försäkringskassans ättestupstänk.
