En växande befolkning i världen innebär utmaningar på område efter område, inte minst när det kommer till näringstillgång och livsmedel. I framtiden kommer vi att se en ökad efterfrågan på bland annat protein – både till människor och djur. 

Det kommer således krävas nya innovativa sätt att framställa och utvinna proteiner, och arbetet har redan inletts. Under 2020 har forskare på SLU i Alnarp undersökt utvinning av protein från växter i projektet Växtproteinfabriken. Lagringsstabilitet och aminosyraprofil, för användning som proteinfoder till djur, har studerats genom ett antal grönmassaprover.

Proteiner till människor och djur

Rent praktiskt har den så kallade fraktioneringen av grönmassa inneburit att man i ett första steg separerat fiberdelen (pulpa) och press-saften (grönjuice) via en slags pressning. Sedan kan olika fraktioner av proteinet fällas och centrifugeras ut ur grönjuicen med hjälp av värme- och/eller syrabehandling. De gröna proteinerna som fås ur denna process är intressanta som foder till enkelmagade djur, medan de vita proteinerna är intressanta för humankonsumtion, skriver SLU.

Och resultaten har varit positiva. Testerna har nämligen visat att det är fullt möjligt att utvinna högklassigt protein för foder. Forskarna kunde konstatera ett högt råproteininnehåll och en bra sammansättning av aminosyrorna. För att djur ska kunna producera maximalt krävs nämligen rätt balans mellan de olika essentiella aminosyrorna. Djuret omvandlar sedan de aminosyror som inte behövs till kolhydrater och fett, och resterna avgår från kroppen som urinämne.

Redan på 1960-talet inleddes försök med att utvinna protein ur grönmassa för humankonsumtion, men då blev inte försöken särskilt framgångsrika. Det fanns flera olika anledningar till det. Men delvis berodde det på att produkterna hade en bitter grässmak samt en mörkgrön färg som inte uppskattades av konsumenterna.

"Stor potential"

Avslutningsvis är det också viktigt att balansen mellan produktion och konsumtion är rätt geografiskt. Ofta ligger produktionen av proteinråvaror långt från där de konsumeras, vilket leder till kraftiga obalanser om man ser till resursutnyttjande och miljöbelastning.

– Sojaodling på våra breddgrader är sällan framgångsrik även om en del försök gjorts under senare år. Växtperioden för sojaodling är alltför kort, men istället har produktion av vall och grönmassa en stor potential, säger Anne-Charlotte Olsson, försöksledare på institutionen för biosystem och teknologi, vid SLU, i ett uttalande på universitetets hemsida.