I sången President med Miljonmysteriet sjunger jag:

”Jag vet hur allting är. / Jag vet hur allting borde va. / Men jag är inte kung. / Jag blir aldrig president.”

Jag hamnar alltid i miljöer där folk bara tycker nästan som jag. Ett tag undrade jag om det var för att jag aldrig kan tugga i mig ett trossystem helt och hållet, men det är bara en delförklaring. Mest tror jag det beror på att jag faktiskt gillar när det skaver lite. Att jag faktiskt gillar att få mitt sätt att se på världen utmanat.

Och att jag faktiskt tror att en vettig förändring av samhället kräver lite fler än jag. Oavsett om jag tror att jag har rätt eller inte.

Om man tänker sig ett staket. På ena sidan står makten och dess tjänare. På andra sidan står vi som vill ha ett solidariskt och gott samhälle i samklang med livet omkring oss med en marknad som tjänar människorna, inte tvärtom. De personer som står på samma sida om staketet är mina kompisar. Jag vägrar att göra det krångligare.

En del har åsikter som jag inte delar eller som jag till och med tycker är fel-fel-fel. Men det är det som är poängen med det samhälle jag vill se. Att vi ska rymmas allihop och stimulera varandra till att tänka mer och bättre.
Jag har haft stor hjälp av vänner som har påpekat att det är osannolikt att jag sitter på den totala sanningen. En av dem bad mig tänka efter om jag har bytt åsikt i någon fråga. När jag svarade ja undrade hon när jag hade rätt, innan jag bytte eller efter. Bra fråga.

Det gäller ju att fråga sig vad vi ska ha den där friheten till. Är det verkligen så att bara en sanning ska få gälla i det där nya, fina samhället? Friheten måste ju gälla också den som har åsikter som jag ogillar. Ibland får jag en känsla av att folk i radikala rörelser egentligen tycker att det där med åsiktsfrihet liksom bara gäller dem som tycker likadant som de.

Jag tillhör också själv en grupp som ständigt missförstås och till och med ifrågasätts också i kretsar där man borde veta bättre. Autister. Eller bara funkismänniskor i allmänhet. Om jag skulle vara förbannad hela tiden på folk som egentligen borde veta bättre skulle jag inte få göra annat. Så svårt är det inte att lära sig lite. Så svårt är det inte att faktiskt sätta sig in vad det betyder att leva med olika funktionsnedsättningar.

Men det finns en massa autister som har helt galna åsikter, precis som med andra människor. Det är lika osannolikt att jag skulle tycka samma sak i någon fråga som någon annan bara för att den är autist som när det gäller vilken människa som helst.

Om jag tycker att det verkar som om att en människa har en vettig grundinställning försöker jag lyssna. Om jag inte blir barnsligt förbannad för småsaker och får skämmas efteråt. Det händer ju.