I ett nytt index över den narkotikapolitik som förs i 30 av världens länder läggs nu fokus på frågor som berör vård, utveckling och mänskliga rättigheter. Det handlar om att belysa hur repressiva lagar drabbar många miljontals människor.
Global Drug Policy Index har skapats av Harm Reduction Consortium, HRC, som är ett samarbete mellan flera organisationer som är engagerade i narkotikafrågan. Indexet rankar länders narkotikapolitik i förhållande till en rad olika indikatorer. Än så länge ingår dock inte Sverige i granskningen.
Enligt HRC är granskningen den första av sitt slag som gör det möjligt att jämföra hur lagar ser ut och hur de tillämpas i olika delar av världen.
Organisationerna menar att sammanställningen tydligt visar hur även de länder som får bäst resultat misslyckas med att föra en välfungerande narkotikapolitik.
– Budskapet är att inget land får bra resultat. Det finns ett stort utrymme för förbättringar överallt, säger Ann Fordham till IPS. Hon är ordförande för International Drug Policy Consortium, IDPC, en av de organisationer som arbetat med granskningen.
Länder fokuserar på straff – inte människors hälsa
HRC uppger att det tidigare har varit mycket svårt att granska hur väl olika länders narkotikapolitik fungerar.
Många länder uppges i sina egna granskningar fokusera på hur många personer som döms till fängelse för narkotikabrott, den volym narkotika som beslagtas eller hur stora odlingar man lyckas förstöra. Detta i stället för att också fokusera på frågor som berör människors hälsa eller de mänskliga rättigheterna.
HRC menar att det i sin tur innebär att resultaten av de hårda narkotikalagar som gäller i många länder inte blir tillräckligt belysta. Organisationer som anser att narkotikalagarna måste reformeras menar att de repressiva lagarna slår hårt mot miljontals människor, som i många fall tillhör samhällets mest sårbara och marginaliserade grupper.
Granskningen innehåller en rad indikatorer som är baserade på bland annat rättsliga frågor, hälsa och skadereduktion. Hittills har 30 länder granskats, men enligt HRC kommer fler länder att ingå med tiden.
Stora skillnader teori och praktik
Länderna har fått poäng i en skala upp till 100, som inte bara bygger på tillgänglig statistik utan även på expertanalyser av hur ländernas narkotikapolitik också tillämpas. Enligt HRC innebär det att en mer rättvisande bild av situationen i de olika länderna kan presenteras.
Professor David Bewley-Taylor vid universitetet i Swansea säger till IPS att man i sammanställningarna medvetet har inkluderat utsatta befolkningsgrupper – vilket ger en mer nyanserad bild av läget.
Enligt granskningen är insatser mot narkotikan i alla länder, i varierande omfattning, särskilt inriktade mot grupper är marginaliserade – på grund av deras etnicitet eller socioekonomiska status.
Indexet visar också hur stora skillnaderna kan vara mellan teori och praktik.
Länder som Indien, Indonesien, Mexiko och Senegal får exempelvis höga poäng när det gäller riktlinjer för de mediciner människor har rätt till – samtidigt som de får noll poäng i fråga om tillgängligheten på dessa mediciner för personer som har behov av dem.
Högst poäng får Norge, med 74 av 100 möjliga poäng, trots att även Norge uppges få dåliga resultat på visa områden. Medianpoängen för de 30 jämförda länderna är dock bara 48.
Pålitliga faktauppgifter kan gör att vi avslutar ”kriget mot knarket”,
Vissa bedömare menar att indexets bredare ansats, samt att den inkluderar uppgifter från grupper som drabbas av hur lagarna tillämpas, gör att den kan bli viktig för att förmå länder att förändra sin narkotikapolitik.
– Indexet är inget mindre än en radikal innovation. Bra och pålitliga faktauppgifter kan bidra till att vi avslutar ”kriget mot knarket”, säger Helen Clark, som är ordförande för panelen Global Commission on Drug Policy och tidigare premiärminister på Nya Zeeland.
Sammanställningen består också av en medföljande rapport där personer som använder droger vittnar om den stigmatisering, det våld och den förföljelse de menar att de utsätts för på grund av repressiva lagar.
Ann Fordham menar att granskningen kan få effekter, även om den inte kommer att få alla beslutsfattare att ändra uppfattning.
– Vår förhoppning är att indexet åtminstone kommer att skapa en diskussion om de metoder som används för att studera narkotikapolitikens effekter. Vi måste fortsätta att belysa de repressiva lagarnas skadliga effekter, säger hon.
Läs mer:
