Redan 1905 motionerade en liberal riksdagsledamot för ett klart och rakt förbud mot miljöförstöring. I dag tänker Folkliberalerna likadant. Vi ska ta hand om vår miljö – för att vi kan och för att vi måste, skriver Folkliberalernas partiledare, Stefan Jakab.
DEBATT ”Förbud mot drift af sulfatfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande af luft eller vatten orsakar olägenheter för kringliggande bygd och dess befolkning.”
Denna kraftfulla motion från 1908, av Liberala samlingspartiets Svante Herman Kvarnzelius, fångar själen i Folkliberalernas syn på vilken miljöpolitik som är nödvändig för oss alla: av respekt för allt som är levande runt omkring oss, men också för att vi alla ska kunna leva vidare på jorden – i dag och i framtiden.
De problem vi i dag ser med föroreningar och deras negativa påverkan på klimat och miljö är inget nytt, de tar sig bara nya former. Men för att ge politiken förmåga att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbara lösningar, krävs något nytt: en synvända.
Vi ska börja med en miljöekvation som beskriver det resultat vi önskar, det vill säga obefintliga föroreningar med ett intakt klimat och en livskraftig miljö. Detta resultat står till höger om likhetstecknet i ekvationen. Därefter tar vi oss an till vänster i ekvationen det som krävs för att nå det resultat vi har beskrivit som en konstant till höger om likhetstecknet. Inte tvärtom, så att det blir vad det blir.
Redan vid 1903 års riksdag hade röster höjts och skrivelser lämnats in för att få till stånd utredningar och lagstiftning på detta område, men utan resultat. I sin motion från 1908 konstaterade Kvarnzelius torrt att det borde vara fullständigt oförenligt med hans samtids samhällsförhållanden, “att den enskilde eller ett bolag för sin vinnings skull hänsynslöst ska få förstöra något för andra.”
Även om det bara hade handlat om att det är trevligt att den friska luft vi alla delar inte stinker av föroreningar, vore det anledning nog att förbjuda förorenande verksamheter. Men det blir än mer nödvändigt när föroreningarna dessutom har skadlig inverkan “både på växtligheten i trakten och på dess befolknings hälsa.”
Förslaget till beslut i motionen från 1908 avslutas med en punkt, och inte med ett kommatecken med efterföljande utrymme för avsteg, undantag och annat som inte på något vis är långsiktigt hållbart! Det får inte vara okej att förorena lite grann eller till och med lite mer, mot en avgift.
Förhållningssättet måste vara att utgå från vårt klimat och vår miljö, med en uttalad ambition att Sverige ska vara världsledande inom grön miljöteknologi. För att nå dit krävs – förutom att kämpa för en nollvision mot att förorena och skada miljön – även mer forskning, och kraftfulla incitament för företag och medborgare att investera i miljövänlig teknologi och att leva mer klimatsmart. För att hantera klimatkrisen och rädda vår jord måste vi investera stort, och det nu. Att ta hand om vårt klimat och vår miljö får inte betraktas som en kostnadspost utan istället välkomnas som en klok investering på såväl kort som lång sikt.
Vi ska göra det därför att vi kan, därför att vi måste, därför att vi vill och därför att det är vår skyldighet, och därför att det är sådan människan är när hon är som bäst – hon samlar kraft och bara gör det!
