”Det båtar föga” är ett lite gammaldags sätt att säga att något inte är så meningsfullt. Att båta är alltså att göra nytta. Jag såg framför mig en sån där bred roddbåt som man använde i skärgården förr för att transportera post, gods och folk mellan fastland och öar – men så enkelt kan det väl inte vara? Och det är det inte heller.

Båta är släkt med bättre och bäst, bota och böter, och det går en röd tråd mellan alla de där orden: bättre och bäst är det som båtar mer och mest. Att bota är att göra något bättre och när inte en bot räcker för att gottgöra skadan blir det flera böter.

Solklart. Men var kommer bra in? Bra, bättre, bäst, heter det ju. Båta, bättre, bot och de andra kommer från ett ord som man inte har träffat på, men som måste ha funnits och betytt bra, nämligen *bat. Istället använder vi bra, som är samma ord som det också lite gammalmodiga brav, som betyder modig. Engelska brave och bravado, liksom svenska bravader, har samma ursprung.

Det finns många ord som man komparerar ”fel” eller där komparationsformerna (som bättre och bäst) kommer från något annat ord. Dålig, till exempel. Fredrik Lindströms bok Världens dåligaste språk heter ju så just för att det inte heter dåligaste utan sämsta.

Varifrån sämre och sämst kommer vet man inte riktigt. En teori är att de kan vara släkt med sen, i betydelsen senfärdig eller långsam. Vad var det som var sämre för att det var långsammare, när det begav sig någon gång på bronsåldern? Kanske en båt?

Dålig kommer från fornnordiska dár, som är att göra starkt intryck, både positivt och negativt. Som att bedåra, få någon att mista sans och vetta och bli en dåre. Andra ord som är släkt med dålig och dåre har betydelser som att beundra, känna medlidande, förvåna – det handlar alltså om överväldigande känslor.

När man i dag talar om att må dåligt handlar det också ofta om känslorna och psyket. Men när någon mår illa sitter det snarare i magen. Illa har en dunkel historia, kanske är det släkt med elak och engelska idle – som är släkt med varandra – men säkert är det inte. Vad som är säkert är att det inte blir illare, illast utan snarare värre, värst.

Precis som bättre och bäst är värre och värst bara komparativ och superlativ. Ja, just det, både bäst och värst är superlativ. Numera tror många att ett superlativ är ett positivt laddat ord. Men det har ingenting alls med ordens laddning att göra, det är bara en grammatisk term för former som bäst, värst, sämst, modigast, fegast, vackrast, fulast och gulast.

Värre och värst är kusiner med engelska worse och worst och en hel rad liknande ord på fornsaxiska, gotiska och andra germanska språk. Det är också släkt med vårta, men vårta, värre, värst har det aldrig hetat. Ursprunget är ett protoindoeuropeiskt ord som bör ha hetat *wers och betytt blanda ihop och trassla till det. Engelska war och spanska, portugisiska och italienska guerra kommer också därifrån.

Något svar på varför det heter bra, bättre, bäst och illa, värre, värst fick vi inte i dag heller. Men jag tycker det är rätt sympatiskt att war och guerra kommer från ord för strul och vårtor. Som ett eko från en tid när folk förstod att sådant båtade föga.