Rockström, som är chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Berlin, säger att vi kommer att gå mot 1,8 eller 1,9 graders uppvärmning om alla till punkt och pricka följer reglerna som har satts.

Alltså en bra bit över Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till som mest 1,5 grader.

– När länderna åkte till Glasgow var vi på väg mot en katastrof, 2,7 graders global uppvärmning. När vi lämnat mötet följer vi en farlig väg, säger Johan Rockström.

– Det betraktar jag som en farlig, men inte en katastrofal framtid.

Gemensam riktning

Till skillnad från tidigare upplagor av klimatmötet har det trots de långdragna förhandlingarna egentligen inte varit några konflikter kring själva riktningen – att leverera Parisavtalet.

– Det är lätt att missförstå det, att man tror att länder håller på att obstruerar. Så har det varit förut, men inte i Glasgow, säger Rockström.

Detta trots Indiens sista minuten-inspel om att ändra ordvalet i slutdokumentet från att ”fasa ut” till att ”minska” kolanvändningen.

Naghmeh Nasiritousi, som forskar om klimatpolitik vid Stockholms universitet, säger att balansen i texten försvagades på grund av inspelet.

– Men på det hela är konferensens resultat bättre än förväntningarna som fanns innan eftersom man har nått en överenskommelse om regelboken, som var så svår att komma överens om, samt skrivit in att länder bör komma in med ambitiösare åtaganden nästa år, säger hon.

Högre tempo

Åsa Persson, forskningschef på Stockholm Environment Institute (SEI), är enig i att det är ett misslyckade att länderna tillsammans inte har lagt fram klimatmål som kommer att kunna begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.

– Det som är mest positivt är att man kommit överens om att höja tempot i processen. Att man uppmanar länderna att lämna in nya klimatmål redan nästa år och att man kommer att göra tätare uppföljning – varje år i stället för vart femte år som Parisavtalet sa.

På den punkten får hon medhåll från både Rockström och Nasiritousi – att det finns ett annat momentum i klimatbesluten.

– Nu sänder man mycket tydligare politiska signaler till marknaden om vad det är som behövs göras. Bara det att kol och fossila subventioner finns med, även om det är urvattnat, visar på en riktning. Det har vi saknat tidigare. Vi har famlat men nu är det tydligt, säger Naghmeh Nasiritousi.

Åsa Persson nämner också enandet kring skador och förluster – en ersättning till länder som drabbats hårt av klimatförändringar – som en viktig punkt.

– Det är en fråga som sårbara länder som önationer har drivit under lång tid. De var tydliga med att det här är något som de måste få stöd för, säger Åsa Persson.

"Stor besvikelse"

Naghmeh Nasiritousi tror att den frågan kommer att leva vidare.

– Frågan om skador och förluster var en väldigt stor besvikelse för många fattiga länder, att man inte fick starkare skrivningar om att man behöver hjälp när man drabbas. Det kommer vara ett hett ämne nästa år, för det sköt man på framtiden, säger hon.

Liksom många andra hade Åsa Persson önskat en starkare skrivning kring kolets utfasning. Det vi ser nu är en kompromiss, menar hon.

– Där misslyckades det brittiska ordförandeskapet. Målet som de hade var att skapa en bred allians för att fasa ut kolet globalt, men där lyckades man inte få med de stora användarländerna som Kina och Indien.

2022 arrangeras COP27 i Egypten.