Det är en slak lina han försöker balansera på, Ulf Kristersson. Å ena sidan vill han gärna kunna räkna med sverigedemokratiska röster i valet. Å andra sidan vill han markera att han och hans parti inte är som de.

I det sistnämnda fallet har han en del att bevisa, minst sagt. Moderaterna medverkar till SD-politik i många kommuner i landet, och ett löfte till en förintelseöverlevare kunde han tänka sig att slingra sig ur. 

Så han var snabb att kommentera när sverigedemokraten Richard Jomshof sa i Sverige möts förra veckan att islam var en avskyvärd religion och att det var synd om alla barn som föddes in i den. Kristersson skrev på Facebook att det är ”helt enkelt avskyvärt” att kalla en stor världsreligion avskyvärd.

Richard Jomshof skrev en lång förklaring på Facebook där han påstod att han bara hade syftat på våldsbejakande islamism. Men Björn Söder spred det där om ”en avskyvärd religion” vitt och brett i sociala medier med en belåten kommentar om att Jomshof talade ”klarspråk om islam”.

Gång på gång tittar man upp på linan där Ulf Kristersson krumbuktar sig och undrar hur länge han ska hålla på. För inte är det vackert och inte ser det bekvämt ut. 

Moderaterna kommer alltid att stå för det öppna och fria samhället, skriver han i sin kommentar till Jomshofs ord om islam. Sen säger han till GP att han kan tänka sig ett avtal med Sverigedemokraterna inför ett kommande budgetsamarbete. Eller inte precis ett avtal, men en överenskommelse i frågor där de tycker lika: invandring, kriminalitet, energi, ekonomi. Och integration, trots att Sverigedemokraterna är emot hela idén med ett samhälle där människor från olika kulturkretsar lever sida vid sida.

När Jomshof skulle förklara sig i teve sa han att det är korkat att jämställa alla religioner – lika korkat som att jämställa alla ideologier. Det gjorde inte saken bättre. Dels blev det ännu tydligare att det inte bara var våldsbejakande islamism han syftade på, för våldsbejakande islamism är inte en religion. Dels handlar det inte om att alla måste gilla alla läror lika mycket. 

Men om man som politiker i ett sekulariserat samhälle börjar särbehandla människor med vissa religioner, behandla dem som ett hot och en kulturell belastning, då är det en annan sak. Då är man inne på en politisk ideologi som verkligen inte går att jämställa med andra. Något som diskvalificerade sig på 1900-talet och som varken moderater eller kristdemokrater ännu för några år sedan ville ta i ens med tång. Men som de nu tar i hand och kan tänka sig att bilda regering med, medan Ulf Kristersson talar om det öppna och fria samhället.

Kom ner från linan nu, Ulf. Jag tycker inte om din ideologi och du tycker inte om min, men vi kan leva med det. Men det där går aldrig väl.