När friskolereformen kom i början på 1990-talet gav den en massa elever ett nytt liv. Det är lätt att glömma nu, när skolkoncernerna delar ut elevernas skolpeng till sina aktieägare och betraktar deras betyg som affärshemligheter. Men elever som inte fann sig tillrätta i en skola kunde nu byta till en annan, med en pedagogik, en filosofi, en storlek som passade bättre. Även om de inte hade rika föräldrar.

Det borde vara en självklarhet, speciellt i ett samhälle med skolplikt, att man ska få välja. Precis som vuxna inte måste vara kvar på samma jobb i tio år om de inte vill. Men inte heller med friskolereformen blev det självklart. Elever på landsbygden och i småorter hade bara en skola i närheten, och skolskjutsarna gick ofta bara till den närmaste, liksom nu. Somliga skolor missuppfattade valfriheten och tog sig för att välja och vraka bland eleverna. Och så småningom kom regler om att valfriheten inte skulle gälla för elever som behövde anpassningar som skulle bli för dyra för en liten skola. De fick gå där det var billigast att ha dem.

Men det där hade gått att fixa. Inga företag som ville berika sig på skolan hade behövt komma i närheten av elevernas skolpeng. Man hade kunnat se till att alla skolor kunde ta emot även elever i rullstol eller elever som behövde mycket stöd, man hade kunnat sätta stopp för diskriminering och ordnat det bättre med skolskjutsarna i glesbygden.

Istället är det allt större koncerner som gör vinst på friskolorna, medan välfärden glesnar och betygsfixeringen hårdnar. Och segregeringen blir starkare. Inte för att välbeställda föräldrar väljer friskolor i första hand, utan för att de väljer sina barns skolor utifrån samhällsklass, säger forskaren Petter Sandgren i Forskning.se.

Internationellt, berättar han, ser man det ofta som något positivt med en blandad elevgrupp med olika erfarenheter. Man försöker minska sorteringen av elever via prov och avgifter. I Sverige har vi inga skolavgifter, och först till gymnasiet sorteras eleverna efter betyg. Ändå är de sociala skillnaderna så stora att det liknar det gamla skolsystemet där elitens barn gick på läroverk och böndernas barn i folkskolan.

Enligt en rapport från arbetsköparorganisationen KFO – numera Fremia – är det allt färre friskolor som är idéburna, och de små skolorna köps upp av koncerner som har annat än elevernas bästa i kikaren. Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, säger till SvD Näringsliv:

– Marknaden blir allt bättre på att hitta de lönsamma delarna. Aktörerna riktar in sig på att nå vissa specifika elevgrupper. Och det kommer i sin tur att leda till en ökad segregation, säger han.

Det gör det om man låter det hända. Men det är lite närsynt att tro att det beror på det fria skolvalet eller på friskolorna i sig. Ja, om vi förutsätter ett allt hårdare och mer segregerat samhälle där koncernerna får härja fritt, så visst. Då får man de effekter vi ser, och att låta stat eller kommun bestämma vem som ska gå i vilken skola kanske kan mildra dem. Lite.
Men om vi vill att barn som växer upp ska ha jämlika förutsättningar finns det inga genvägar. Då måste vi göra samhället jämlikt och utforma skolan därefter. Utan att ta bort den viktiga friheten att välja.