Den ekonomiska krisen i pandemins spår har dragit in ytterligare kvinnor i prostitution.

– Det är tjejer som normalt sett inte fallit offer för människohandlare eller hallickar, men som blivit av med sina jobb i sina hemländer och förlorat möjligheten att försörja sig. Det är lätt för hallickarna att utnyttja, säger Anna Runesson, som jobbar med att hjälpa utsatta kvinnor inom Nationellt metodstöd mot prostitution och människohandel (NMT) i region mitt.

Många kommer från Rumänien och bakgrunden är ofta en extrem utsatthet och fattigdom.

– Det är ganska lätt att haka på någon som säger att ”följ med mig, jag ska fixa jobb till dig”, när man inte har mat på bordet. Men just den här gruppen hade kanske i normala fall inte varit så lätt att kroka upp, säger Anna Runesson.

Ofta lockas kvinnorna med att de ska få jobba som städerska eller frisör. När de i stället hamnar i sexhandel upplever många att de inte längre har något alternativ.

– En del tänker att ”jag har ingenting utom min kropp, jag är tvungen till det här”. Andra säger att de valt det själva, men har såklart människohandlare och hallickar bakom sig ändå, säger Anna Runesson.

Desperat läge

Även i NMT:s region syd har man sett den här trenden.

– Kvinnorna har kanske haft ett enklare typ av arbete, städjobb, restaurang eller hotell i sitt hemland, och så har det stängts ner på grund av covid, och då står man plötsligt där utan försörjning, säger Sara Olsson, som regionkoordinator i syd.

Kvinnorna har ofta försörjningsansvar för barn eller gamla föräldrar i hemlandet – och för många blir läget desperat.

TT: Hur vet ni att det här är personer som annars inte hamnat i prostitution?

– Det är det de beskriver för oss. Att det är en helt ny situation och att det är första gången de gjort detta, säger säger Sara Olsson.

Det finns även kvinnor som tidigare lämnat sexhandeln, men som under pandemin faller tillbaka.

– För den som förlorar sin inkomst kan det ligga nära till hands att ta till gamla strategier även fast man egentligen inte vill, säger Petra Malmström, socionom på Mikamottagningen i Göteborg.

Hon har sett flera exempel på det de senaste månaderna.

TT: Vad säger de själva om sin situation?

– Att de egentligen inte alls ville men att de inte kunde se något alternativ.

– Det är förödande att det ska behöva bli så.

Kräver andra tjänster

I början av coronapandemin minskade prostitutionen på grund av att många sexköpare var rädda för smitta. Men i dag verkar sexhandeln vara tillbaka på i stort sett tidigare nivåer. Eva Norlin, koordinator mot prostitution och människohandel i region nord, beskriver hur antalet prostituerade ökade under hösten.

– Det är uppenbart att efterfrågan fortfarande är stor. De som kom i höstas hade befunnit sig i andra länder i prostitution, exempelvis England eller Tyskland, men på grund av lock-downs där valde man att komma till Sverige i stället, säger Eva Norlin.

När kunderna inledningsvis i pandemin blev färre såg sig många som säljer sex tvungna att gå med på tjänster man vanligtvis vägrar utföra.

– Många försöker pruta och man tycker också att sexköparna blivit mer våldsamma och kräver tjänster man inte erbjuder, säger Anna Runesson.

Lotten Sunna, ordförande för föreningen Utan skyddsnät som stöttar kvinnor i missbruk, kriminalitet och prostitution, framhåller att det ofta är riskkunderna som blir kvar.

– Risken för att råka ut för de mer skruvade, våldsamma och farliga torskarna har ökat.

Oro för smitta

Bland prostituerade finns också en oro för viruset och att bli smittad. I flera områden i Malmö stad har socialtjänsten sett en ökning av sexsäljande kvinnor som söker försörjningsstöd eftersom de inte längre vill sälja sex.

– Det blir den sista droppen för en del. De som säljer sex har ju ingen möjlighet att skydda sig. Man kan inte veta om den som kommer bär på smitta eller inte, säger Elin Johansson.

Det är långtifrån alla som kan välja bort eller pausa sexsäljandet, betonar Lotten Sunna.

– De som är utan skyddsnät är ofta i drogberoende, hemlöshet och stark ekonomisk utsatthet. Det ligger som drivkrafter och de kan inte välja bort det som huvudregel. Utan de är fortfarande därute, i en dubbel utsatthet, eftersom de inte ser några andra alternativ för att överleva, säger hon.

Den bilden delas av Anna Runesson.

– Skulle nån säga att ”du får ett annat jobb och vi kan skydda dig från din hallick” – då skulle alla välja det. Det finns ingen jag har träffat som har sagt att de gör det här för att de gillar sex så mycket, utan det är bara överlevnad, helt och hållet.