DEBATT De senaste åren har antalet dokumentärfilmer ökat lavinartat och allt fler människor fängslas av jakten på ny kunskap. Men istället för att bidra till kritisk diskussion har dokumentärfilmen kommit att bli lättsam underhållning istället för granskande journalistik. När dokumentärerna blir allt mer tillgängliga och vanligare krävs också en debatt om konsekvenserna. Det behövs en kritisk granskning av dokumentärfilmsbranschen!
Dokumentärfilmen som koncept etablerades under andra delen av 1920-talet när filmkonsten började ta fart ordentligt. Traditionellt har dokumentärer framför allt producerats av public service och stora mediebolag. Den journalistiska ambitionen har varit i centrum och målgruppen har historiskt varit högutbildadepersoner. Men på bara några år har aktörer som Netflix och Youtube trätt in på marknaden med endast ett intresse – att tjäna pengar. Denna expansion har förvisso inneburit en större tillgänglighet för konsumenter men det har också kommit till ett pris.
Stora tittarsuccéer, som ”Making of a murderer” och ”The Last Dance”, är oerhört välproducerade och kan med hjälp av berättarröster, musik och redigering styra vad vi som tittare ska tänka, känna och se på, men den granskande funktionen uteblir. Formatet är perfekt utformat att passa in som det vardagliga livets kvällsunderhållning och kan lika lätt bytas ut mot en vanlig sitcom. Dokumentärerna handlar alltså inte längre om samhällgranskande journalistik eller andra kritiska tankegångar utan om lättsamma nöjesprogram som ger åskådaren en form av snabb tillfredsställelse av att ha lärt sig något nytt, utan att egentligen utmanat några rådande föreställningar.
Det lättsmälta innehållet kombinerat med distributionsförmågan hos stora medieplattformar har varit ett framgångsrikt recept för företagen men är ett hårt slag mot samhällsdebatten och människors personliga utveckling. Likt trenden att ungas förmåga att koncentrera sig på längre och komplicerade texter blir mindre med varje år kan denna trend av bekvämlighet och lättsmälthet leda till en minskning av ungas förmåga att kritiskt ta in och förstå förmedlad information.
Om sociala medier påverkar mer och mer hur vi uppfattar vårt utseende och drömmar, börjar dessa nya dokumentärfilmer ge oss våra “talking points” till fikapauser, umgänget med vänner och vid middagsbord. Det riskerar att öka individens distans från verkligheten och att skapa en likriktning i våra samhällsdiskussioner. Idag är behovet större än någonsin att få stöd i att granska och sortera de gigantiska informationsflödena. För att motverka denna själshämmande spiral behöver dokumentärernas bristande kvalitet att granskas och synliggöras.
Genom att göra en dokumentärfilm som diskuterar farorna och konsekvenserna för samhället som dagens dokumentärfilmskultur skapar, kan vi lyfta fram frågan på ett sätt som många åskådare kan känna igen. Förhoppningen är att individens tankar och våra gemensamma samtal blir djupare och präglas av ett kritiskt tänkande. Det skulle hela vårt samhälle tjäna på.
