Sedan 2017 har 750 000 rohingyer levt i Bangladesh, efter att ha tvingats fly undan militärens våld i hemlandet Myanmar. De flesta bor i flyktingläger i Cox’s Bazar – och till en början hade barnen inte några möjligheter att gå i skolan.

Med tiden byggdes dock lärcenter upp med stöd av internationella organisationer, bland annat den globala fonden Education Cannot Wait, ECW. Sen kom pandemin och undervisningslokalerna tvingades stänga för att hejda smittspridningen. Men tack vare ett program inriktat mot föräldrar har en del av barnen kunnat fortsätta sin utbildning.

– Jag lärde mig mycket om utbildningsstöd, berättar Mariom Akhter för IPS.

Yasmine Sherif, chef för ECW, säger att fonden har stöttat lokala organisationer för att de ska kunna bidra till flyktingbarnens möjligheter att kunna fortsätta skolan på distans.

Nyligen drabbades dock ett av lägren av en svår brand som ledde till att minst 45 000 flyktingar förlorade sina hem, samtidigt som många samlingslokaler och vårdcentraler gick förlorade. Minst 15 människor omkom i branden.

– Det finns ingen långsiktig lösning, men vi får inte överge dessa flickor och pojkar. Den dödliga branden är en tydlig påminnelse om de riskabla förhållanden barnen tvingas leva under i detta överbefolkade läger, som är det största i världen, säger Yasmine Sherif.

Hon menar att möjligheten att få en utbildning också innebär ett hopp om en bättre framtid för barnen. Enligt Yasmine Sherif kommer det dock att krävas ett ökat stöd från omvärlden för att flyktingbarnen ska kunna erbjudas den möjligheten även i framtiden.

Mariom Akhter säger att den utbildning hennes barn får i flyktinglägret är mycket mer allsidig jämfört med den skolgång de erbjöds i hemlandet. Nioåriga Jouria berättar att hon bland annat har fått lära sig att skriva och läsa på engelska och burmesiska.

Traumabehandling

Inom utbildningen har barnen även fått stöd för att kunna hantera de trauman de upplevt.

Trebarnsmamman Seno Ara säger att kurserna som varit inriktade mot föräldrar har varit mycket värdefulla.

– Vi har fått lära oss om de risker som barnen ställs inför. Hur man motarbetar narkotikaberoende och hur man hjälper barn som har en funktionsnedsättning – och hur man skyddar barn i en krissituation, berättar Seno Ara.

Enligt Ezatullah Majeed, chef för Unicefs arbete i Cox’s Bazar, har över 230 000 barn fått hjälp genom de lärcenter som kunnat upprättas tack vare stöd från olika bidragsgivare.

– Innan pandemin var det på dessa utbildningscenter undervisningen bedrevs. Platserna erbjöd också barnen en känsla av normalitet, glädje, stabilitet och ett hopp om framtiden. Men för närvarande är de stängda i enlighet med de nationella direktiven för att förhindra virusspridningen, berättar Ezatullah Majeed för IPS.

Fortsätter så länge pandemin pågår

Selamawit Berhanu, som arbetar med utbildningsfrågor för FN:s flyktingorgan UNHCR i Cox’s Bazar, berättar att man genom ECW har nått ut med distansundervisning till drygt 61 000 flyktingbarn.

– Vi har gett stöd till vårdnadshavare så att de ska kunna hjälpa eleverna från deras hem, samtidigt som lärare återkommande har genomfört hembesök, berättar Selamawit Berhanu.

Även Unesco är engagerat i arbetet för att utbilda föräldrar att kunna stötta sina barn att fortsätta sina studier hemifrån. Nurul Islam, vid Plan International Bangladesh, som utför Unescos arbete i lägren, säger till IPS att man samtidigt utbildar föräldrarna om hur de ska skydda sina familjer från covid-19.

Ezatullah Majeed vid Unicef säger till IPS att man planerar att fortsätta satsningen på distansundervisning med stöd i hemmen så länge pandemin kräver det.

– Det lindrar konflikternas och katastrofernas psykosociala effekter genom att bidra med en känsla av normalitet, rutiner, struktur och framtidshopp.