”Högkvarteret hotar oss!” Jag hör ropet. Det kommer från en ung man i militär utstyrsel. Det tar en stund innan jag fattar att han varken är ironisk eller känner sig personligt hotad. Han diskuterar elförsörjning med en ganska välkänd energidebattör.
Det ligger en hel del i det där utropet. För några år sedan stoppade Försvarsmakten 700 vindkraftverk i Hanöbukten efter åtta års förberedelser. Därefter stoppade man ytterligare en vindkraftpark. Totalt skulle dessa två parker gett el till 1 200 000 hushåll. Betydligt mer än vad kärnkraftverket i Barsebäck gav.
Lustigt nog tycks svenska medier – för att inte tala om landets jourhavande politiker – vara ointresserade av detta faktum. Inte ens då det skrivs och talas om elbrist i södra Sverige lyckas någon större tidning notera att Försvarsmakten saboterar utbyggnad av elförsörjningen. Förnybar elförsörjning borde rimligen ingå i totalförsvarets intresse. Men inte enligt Högkvarteret.
Det är illa nog att militären har stoppat förnybar el och därmed motverkar klimatmålen. Dessvärre skapar militären också – genom sin rigida och prestigemässiga, inställning – konflikt mellan klimatmålen och människor på landsbygden. Genom att man stoppar havsbaserad vindkraft ökar nämligen trycket på att bygga vindkraft på landsbygden också där den inte är välkommen. Protesterna är många. Och begripliga. Klimatpolitik blir till hot.
Regeringen har alltför länge accepterat Försvarsmaktens reella vetorätt. Därför känns det som en elak ironi när samma regering vill förhindra kommuner att stoppa vindkraftsutbyggnad som är störande. Som om boende på landsbygden ska finna sig i att plötsligt bo i ett industrilandskap.
Naturligtvis bör den nya vindkraften till helt dominerande del byggas till havs om vi ska slippa slitningar mellan dem som vill se mer vindkraft och dem som direkt drabbas av den. En slitning som nog mest gynnar Sverigedemokraterna. Vilket nu också regeringen snappat.
Under någon sorts bila har den därför bett Högkvarteret ”utveckla förmågan till dialog och samverkan”. Högkvarteret började med att svara så nonchalant att till och med militärkramarna i Centerpartiet surnade till och deras ledamot i riksdagens försvarsutskott talat om ”ren besvikelse”. Det gör han rätt i.
Senast den 15 oktober ska Försvarsmakten än en gång rapportera till Regeringskansliet om sin inställning. Fortsätter ÖB som hittills bör regeringen – som ju ändå definierar sig som delvis grön – se till att det blir en annan ordning. Klimatfrågan kan inte underställas ÖB.
En idé som det talas om är att militären kan få installera radaranläggningar på vindkraftverkens torn. Om det skulle minska Högkvarterets prestige i den här frågan kan dom väl få installera hur många dom vill.
Och den unge mannen i uniform då? Det ligger onekligen mycket i den unge mannens utrop.
Miljöpartiet på Gotland vågar, till skillnad från språkrören, stå upp mot Cementas utpressningsmetoder.
Regeringen vill smyga igenom en lag om ”utlandsspioneri” som försvårar avslöjande av krigsbrott.
