I Göteborg skulle det inte bli några våldsamma upplopp. Det var Hans Abrahamssons övertygelse. Han hade fått i uppdrag att skapa en dialog mellan aktivisterna och delegaterna på EU-toppmötet i Göteborg. Det skulle bli en konstruktiv dialog, där de olika organisationerna kunde föra fram sina budskap på mötet via skärmar. I månader hade föreningarna jobbat med att förbereda sig inför detta, enligt Hans Abrahamsson.

– Jag bidrog till att skapa en förväntan hos unga människor att äntligen få möjlighet att föra fram sina åsikter till politikerna. Men jag hade missbedömt vad som skulle hända om dialogen inte blev av. Jag borde haft en alternativ handlingsplan. Det är mitt livs största misstag, säger han.

Belägringen av Hvitfeldtska – en tryckkokare

För projektet med bildskärmarna fick ett abrupt slut. På förmiddagen den 14 juni radade polisen upp stora containrar runt Hvitfeldtska gymnasiet. Över 600 personer stängdes in, utan att veta varför. På så vis hindrades många från att delta i demonstrationen mot USA:s sittande president Bush och de kunde inte heller ha skolan som mötesplats. Men polismästaren Håkan Jaldung, som hade beordrat insatsen, hade inte räknat med vilken ilska belägringen skulle väcka.

– Hvitfeldtska blev som en tryckkokare, säger Mathias Wåg, som då var med i sammanslutningen Göteborgsaktionen, som sett till att kommunen upplät sovplatser på Hvitfeldska åt demonstranterna.

Mathias Wåg var också aktiv i nätverket Antifascistisk aktion, Afa, som tillhörde det mer våldsbenägna svarta blocket. De deltog i dialogen via skärmarna, men hade också planer på att försöka ta sig in innanför polisavspärrningarna för att störa toppmötet, så att det var tvunget att stänga ned eller flytta. Men principen för aktionerna var ickevåld och demonstranterna skulle använda sig av kroppsskydd och uppblåsbara bildäck, en metod som använts tidigare av bland annat organisationen Ya basta.

– Det fanns inga planer på att skapa upplopp och krossa rutor eller förstöra Avenyn. Det var polisen som till stor del bidrog till att skapa den eskalationen, säger Mathias Wåg.

Forskning bekräftar – men polisen håller inte med

Hans Abrahamsson är också övertygad om att mycket av våldsamheterna aldrig hade inträffat, och att polisen inte skjutit skarpa skott, i fall inte Hvitfeldtska belägrats. Han vill inte försvara den stenkastning och skadegörelse som vissa aktivister stod för, men forskning visar att mycket frustration och ilska uppstår om du fråntas rätten att göra din röst hörd.

– Det finns en enorm kraft i att känna sig kränkt. Det var en massa vanliga människor som aldrig varit misstänkta för brott tidigare som gav sig ut gatorna. Det var en naturlig vrede där folk krävde sin rätt till politiskt utrymme efter det som hade hänt på Hvitfeldska, säger han.

Men Erik Nord, polismästare i Göteborg och som var poliskommissarie vid kravallerna år 2001 håller inte med.

– Jag ställer inte upp på att kravallerna är polisens fel. Det svarta blocket hade en sambandscentral som koordinerade anfall mot polisen och vi fick underrättelseuppgifter om att det fanns vapen på Hvitfeldtska, säger han.

Att inga vapen hittades under husrannsakan berodde antagligen på att folk hade hunnit bära iväg dem innan polisen fick upp alla containrar, menar Erik Nord.

Polisen har i dag en annan taktik vid demonstrationer. Då använde de sig av en ålderdomlig metod med sköldar, men efter Göteborg började de bland annat jobba mer med polisbilar, dialog och att ha kunskap om demonstranterna. Erik Nord menar att det minskar konflikterna, men att minst lika mycket av problemen under Göteborg berodde på att polisen var underbemannad.

”Orsaken var den amerikanska säkerhetstjänsten”

Efter Göteborgshändelserna ägnade sig Hans Abrahamsson åt att under tre år försöka förstå varför polisen stormade Hvitfeldtska. Han har gjort många resor, intervjuer och grottat i dokument. Hans slutsats är att den enda förklaringen måste vara att Håkan Jaldung hade kontakt med amerikanska säkerhetspolisen, som trodde att 400 aktivister från gruppen Ya basta – som använde sig av aktionsformen de vita overallerna – skulle finnas på skolan. Men på Hvitfeldtska bodde bara några stycken som ville använda sig av metoden.

– De andra var på väg men valde att åka till Barcelona i stället. Det hade vi kunnat tala om för polisen, om vi haft en dialog, säger Hans Abrahamsson, som skrivit boken En delad värld bland annat om detta.

Men Erik Nord, som jobbade med Håkan Jaldung, menar att polisen var mer oroade över Afa än de vita overallerna. Han tror inte alls på teorin om den amerikanska säkerhetstjänsten.

Syre har kontaktat Håkan Jaldung som tackat nej till att medverka i en intervju.

Läs mer: 

20 år efter Göteborgskravallerna: Hoppet dog – kampen lever

Detta hände under Göteborgskravallerna 2001 – dag för dag

Maria Hulth minns stormningen av Schillerska gymnasiet: ”En ren hämnd”

My stängdes in på Hvitfeldska gymnasiet under Göteborgskravallerna: ”Vi blev hatade”

Kraftiga brister i skildringen Göteborgskravallerna: ”Medier var helt okritiska”