Först hörde han inte varifrån ljudet kom. Sedan såg han någon ligga på marken. Under några sekunder blev det tyst. Allt stannade upp, poliserna som bankade batongerna på sköldarna och de skällande hundarna. Han gick fram och fick se nittonåriga Hannes Westberg ligga på asfalten, blek med kulhål i kroppen.

– Det var fruktansvärt obehagligt, säger Jan-Åke Eriksson.

Själv var han där som fotograf för tidningen Arbetaren, och mycket av våldsamheterna filtrerades genom kameran. Dessutom var han beredd på att demonstrationerna i Göteborg skulle bli konfliktfyllda, eftersom polisen hade betett sig brutalt på en demonstration i Malmö några månader tidigare – något som många uppfattade som en övning inför Göteborg.

Men han var inte förberedd på att polisen skulle skjuta skarpa skott.

– Det höjde graden av våld. Jag visste inte om han överlevt eller inte, ryktena gick om att han var död, säger Jan-Åke Eriksson.

Men den stora grejen i Göteborg var inte polisens våld – även om skotten mot Hannes Westberg var oväntade – utan medias agerande, tycker han.

– Det som förvånade mig mest var rapporteringen. De flesta medier var helt okritiska till polisens bild. De glömde att de var en part i målet, säger Jan-Åke Eriksson.

Som ett exempel tar han upp hur SVT om och om igen sände ut en loop på maskerade män som förstörde skyltfönster på Avenyn – helt okommenterat.

– Allmänheten ser enbart stenkastande galningar och får ingen bakgrund till varför det har hänt. När Göteborgsposten har en rubrik om att Göteborg har blivit ”våldtaget”, då har man tagit ställning, säger han.

Läs mer:

20 år efter Göteborgskravallerna: Hoppet dog – kampen lever

Detta hände under Göteborgskravallerna 2001 – dag för dag

Maria Hulth minns stormningen av Schillerska gymnasiet: ”En ren hämnd”

My stängdes in på Hvitfeldska gymnasiet under Göteborgskravallerna: ”Vi blev hatade”

Så hade Göteborgskravallerna kunnat förhindras