Hundratals småbönder i den indiska delstaten Assam har börjat odla flera lokala äldre typer av ris som nästan glömts bort. Nu är målet att nå ut med de nyttigare och allt populärare rissorterna till den välbeställda urbana medelklassen.
I flera indiska delstater finns ett stort lokalt utbud av olika rissorter som är rika på näring och smak och har odlats under hundratals år. En del sorter är till och med resistenta mot växtsjukdomar. Men i många fall har det varit äldre bönder som kultiverat dessa sorter, och i många fall har de med tiden blivit allt svårare att få tag på.
Flera lokala rissorter från delstaten Assam i nordvästra Indien är rika på fibrer och har ett lågt sockerinnehåll. Här har hundratals småbönder nu satsat på bland annat den svarta rissorten kola joha, samt ytterligare ett 20-tal sorter som valts fram i en satsning som drivs av den lokala organisationen FDI.
Under året har de lokala rissorterna börjat marknadsföras, med målsättningen att locka till sig urbana konsumenter som efterfrågar nyttigare ris.
FDI:s satsning har även spritt sig till flera andra delstater, via en allians med stöd av bland andra FN:s miljöprogram och den globala forskningsinstitutionen CGIAR. Målen är att stötta en ökad mångfald inom jordbruket, stärka de lokala ekosystemen och att minska riskerna för matbrist.
Men redan innan projektet i Assam sjösattes hade en grupp kvinnor från en lokal ursprungsbefolkning i delstaten Chhattisgarh agerat för att se till att den traditionella rissorten jeeraphool inte skulle gå förlorad. Namnet på riset kan översättas med ”kummin-blomma” och hänger samman med risets form och dess angenäma arom.
Avsett för högtider och festivaler
Att kvinnorna agerade för att rädda rissorten 2005 hängde främst samman med att den används i samband med religiösa högtider och festivaler. Men med tiden ökade efterfrågan på riset på de lokala marknaderna och kvinnogruppen växte sig allt starkare.
Kvinnorna lyckade för två år sedan att registrera varumärket jeeraphool hos landets jordbruksmyndighet och numera återfinns den lokala rissorten på Indiens lista över exportprodukter.
Sedan dess har den lokala kvinnogruppen marknadsfört riset och kraftigt kunna öka produktionen av jeeraphool.
I Assam har de lokala risodlarna även fått hjälp att på egen hand sköta marknadsföringen av sina rissorter genom att bilda en egen producentorganisation – något som i förlängningen har gynnat över två tusen familjer.
I de åtta delstater där alliansen i dag är verksam finns det numera ett antal fröbanker där man lagrar och tillhandahåller över två tusen olika traditionella grödor till lokala bönder.
Innan den gröna revolutionen på 1960-talet, en satsning som syftade till att bekämpa svälten i världens fattiga länder, beräknas det ha funnits många tusentals olika rissorter i Indien. De flesta lokala varianterna försvann dock i takt med att mer högproducerande rissorter introducerades i landet.
I vissa avlägsna delar av landet har dock de gamla rissorterna levt kvar genom lokala småbönder som år efter år har fortsatt att plantera sitt traditionella ris. I dag är i stället allt fler intresserade av att satsa på just dessa sorter.
