Omkring elva miljoner flickor riskerar att inte kunna återvända till skolan sedan coronavirusets framfart stängt många skolor i världen, varnar FN:s barnfond Unicef. Det kan handla om att flickorna tvingas arbeta i de fall där familjen har fått sämre ekonomi under pandemin, eller så behövs de i hemmet eller blir bortgifta.

I världens konfliktområden kan konsekvenserna bli förödande.

– Klassrummen fungerar som en skyddsmekanism för barnen, säger Yasmine Sherif, chef för Education cannot wait, FN:s globala fond för utbildning i krissituationer.

– Det gäller framförallt för flickor i konfliktzoner. Är de inte i klassrummet blir de lätt bortgifta när de är 13 och med barn när de är 14. Då får vi aldrig in dem i utbildningssystemet igen.

Sherif har sin bas i New York men träffar TT under ett besök i Sverige. Hon har rest hit för att delta i ett riksdagsseminarium om rätten till utbildning under coronapandemin.

Raserar framsteg

Det är en het fråga. Krisen i pandemins spår hotar att rasera 20 år av framsteg när det gäller flickors utbildning, enligt Unicef. Skolstängningar i Afrika söder om Sahara befaras leda till en ökning av graviditeter bland minderåriga med närmare 65 procent.

Under pandemin har det dessutom blivit allt vanligare att stängda skolor tas över av soldater och används för militära syften. Även pojkar i konfliktzoner drabbas hårt.

– Om pojkarna inte får gå i skolan är risken stor att de rekryteras av miliser, säger Yasmine Sherif och fortsätter:

– Bara i Centralafrikanska republiken finns ett tiotal milisgrupper. När fattiga bönder har förlorat sina inkomster under pandemin har det varit vanligt att deras söner får gå med i en milisgrupp för att få in pengar.

Stockholmsfödda Yasmine Sherif, som har omkring 30 år bakom sig inom FN, har tillbringat pandemin på resande fot i en rad utsatta områden i världen, däribland Burkina Faso, Burundi och flyktingläger i Libanon. Education cannot wait har till uppgift att samla in pengar och samarbeta med andra FN-organ för att hålla undervisningen i gång i krigszoner.

Inget wifi

Det senaste året har mycket handlat om att ge stöd så att skolorna kan pandemianpassas, så att de kan hållas öppna med två meters avstånd mellan eleverna eller få distansundervisningen att fungera.

– I Afghanistan finns det i regel varken ipads eller wifi. Där har vi investerat i lärarna på landsbygden. De har lämnat hemläxor och prov vid dörren till elevernas lerhus och så hämtar de upp det i slutet av veckan. Det har inte funnits några andra möjligheter, säger Yasmine Sherif.

Nu väntar undervisning i uppsnabbat tempo för att kompensera för förlorad tid.

– Det blir liknande metoder som användes innan pandemin, säger Sherif.

– Jag har träffat unga tjejer i Afghanistan som aldrig har gått i skolan och som fått börja i första klass vid 14 års ålder i högre tempo. Nu gäller det att investera i de här eleverna så att de kan komma ikapp.