Etnicitet är den vanligaste orsaken till trakasserier i skolan. Det lyfter årets friendsrapport, som också visar att en kränkande jargong har blivit vardag i skolan och att många i personalen uppger att de saknar verktygen för att hantera problemen.
Noah Mensah var 8 år när han och hans familj flyttade till en ny stad. I hans nya klass var en av de första händelserna att föräldrarna till en av eleverna inte ville ha honom i samma klass som sin dotter – för att han hade fel hudfärg.
– Jag fick också höra en mängd rasistiska kommentarer från eleverna i skolan. Jag kallades för N-ordet och apa. Ingen av lärarna eller dom andra eleverna som såg på gjorde någonting. Alla dessa kommentarer sätter sina spår i mig och det har jag märkt nu när jag blivit lite äldre, säger Noah i rapporten.
När hans familj flyttade till Stockholm och han kom till en ny klass blev han inte längre utsatt för någon rasism. Men han tycker att rasism är något som borde lyftas upp och diskuteras tidigare i fler skolor.
I rapporten, som varje år görs av barnrättsorganisationen Friends, har drygt 9400 elever i F-3, 7500 elever i årskurs 3-6 och närmare 3900 elever i årskurs 6-9 svarat på frågor om tryggheten på skolan och förekomst av kränkningar och mobbning. Även drygt 2000 anställda har deltagit.
Lärarna agerar för sällan
Frågorna har formulerats olika efter ålder och kan ha lett till vissa skillnader mellan åldersgrupperna, men svaren visar att 10 procent av eleverna i årskurs 3-6 blivit mobbade det senaste året och 5 procent i årskurs 6-9. 27 procent av de i årskurs 3-6 har blivit utsatta för kränkningar och 19 procent av de i årskurs 6-7.
Den vanligaste orsaken till trakasserier uppges vara etnicitet. 22 procent svarade att det var motivet. Många elever beskriver också hur de inte tycker att lärarna gör tillräckligt.
”Jag tycker inte det är okej att lärarna ignorerar kommentarer om olika etniciteter och raser osv. Vissa säger till eleverna men inte alla och jag tror inte eleven känner sig trygg om läraren hörde kommentaren men inte sa till”, skriver en elev från årskurs 6-9.
Även skolpersonalen svarar i enkäten att det vanligaste motivet till trakasserier är etnicitet. Det finns med andra ord en medvetenhet om frågorna, men när det gäller att praktiskt ta itu med dem finns det brister. Vart fjärde barn, 26 procent, av eleverna som utsatts för rasism i skolan anger att personalen aldrig eller sällan agerar när elever blir illa behandlade eller kränkta, i jämförelse med vart åttonde barn, 12 procent, som inte utsatts för rasism.
"Behövs mer kunskap"
”Vi på Friends får ofta höra skolpersonal berätta att de inte upplever att de har verktygen och kunskapen att hantera rasism. Låg kunskap om hur det uppstår och upprätthålls gör det svårt att se och arbeta både förebyggande och åtgärdande”, skriver Friends generalsekreterare i förordet.
En väg till förändring är att rikta fokus på de strukturer som möjliggör fenomenet rasism, och att fokusera på själva handlingen.
”Vi måste separera handlingen från personen. Vuxenvärlden bör närma sig frågan med en ödmjukhet. Vårdnadshavare och vuxna med barn i sin närhet behöver inte tänka på barnet som rasist, utan att det är något rasistiskt som har hänt, vilket vi måste erkänna och sedan prata om”, skriver Friends i rapporten.
För att få ett bra förebyggande arbete med trygghet i skolan behöver personalen tillsammans tolka och problematiserar styrdokumenten för att nå en samsyn. Men ”personalen behöver också fundera på vad detta konkret innebär för den enskilda skolan, elever och personal i vardagen. Vuxna måste också våga ställa frågor till barn om rasism. Det är dock centralt att vuxna vet hur de ska bemöta det de får ta del av.”
Elevinflytande viktigt
Forskning visar ett tydligt samband mellan högre elevinflytande och minskad risk för mobbning. Men när det gäller att skapa delaktighet brister det rejält på många skolor. 64 procent av de svarande i årskurs 6-9 anger att de endast delvis, sällan eller aldrig får möjlighet att vara involverade eller delaktiga i skolans trygghetsarbete.
I år blev barnkonventionen lag i Sverige och Friends skriver att vuxna därmed har ett ansvar att se till att barn får sina rättigheter tillgodosedda, är trygga att utvecklas och att barnen ses som kompetenta och handlingskraftiga individer.
”Elevdelaktighet och att involvera eleverna i trygghetsarbetet är grundläggande för att få en förståelse för elevernas vardag och för att göra det förebyggande arbetet effektivt.”
Läs mer:
Skolan måste stödja elever som blir utsatta för rasistisk mobbning
