OECD har utkommit med en rapport, baserad på Pisaundersökningen från 2018, som visar att inte ens hälften av alla 15-åringar förstår skillnaden mellan åsikter och fakta. Kopplingar görs till det nya digitala informationssamhället, och det sägs att ungdomarna är dåligt rustade att tillgodogöra sig information, eftersom de saknar förmågan till källkritik. 

”Det gör mig väldigt oroad” säger Pisachefen enligt tidningen Läraren. ”Allt fler elever har tillgång till dessa fantastiska apparater som datorer och mobiltelefoner – men de saknar förmåga att använda dem! De riskerar att fastna i en värld av fake news och ekokammare.” 

Oron är givetvis befogad. Men är det verkligen ungdomarna som vi ska vara mest oroade över? De har ändå vuxit upp med datorer och mobiltelefoner, har fått dessa sömlöst integrerade i både sina privata liv och i sina studier. Visst, lärarna måste givetvis kunna undervisa eleverna i källkritik såväl som i digital informationshantering, men är det verkligen främst i skolan som ungdomarnas känsla för gränsen mellan åsikt och fakta påverkas mest? 

Det finns vissa tydliga skillnader mellan länder också, visar OECD:s rapport. I USA exempelvis, landet som röstade fram en president som lanserade uttrycket ”alternativa fakta” när han lade fram rena lögner, kan hela 70 procent av 15-åringarna inte särskilja åsikter från fakta. Här i Sverige är samma siffra 50 procent, vilket förvisso är bättre men inte är så värst mycket att hurra över heller.

Men även här har vi ju exempelvis partiledare som envist står i TV och påstår exempelvis att våld mot kvinnor är ett importerat problem trots att det helt enkelt inte är sant, och hans parti går det ju tydligen rätt bra för. 

Så frågan vi borde ställa oss är kanske snarare hur det är med de äldre generationernas förmåga att särskilja åsikter och fakta, och hur det påverkar ungdomarna att växa upp i samhällen där vuxna och auktoriteter tydligt manifesterar sitt kunskapsförakt. Eller förlåt, jag menar ”alternativa fakta” så klart.