DEBATT Migrationspolitiken samt praxis av densamma har misslyckats i Sverige! Vi behöver börja om och göra rätt med en amnesti för alla som har fått avslag och lever gömda i Sverige.
Dagens Nyheter skrev 2018 att de senaste fyra åren har över 27 000 personer försvunnit efter att de fått beslut om utvisning från Sverige. Av dem har 4 500 varit barn. De kommande fyra åren väntas ytterligare 42 000 personer avvika efter besked om utvisning.
Enligt migrationsinfo.se ungefärliga beräkningar från 2010 uppehåller sig mellan 10 000 och 35 000 papperslösa personer i Sverige och av dessa är uppskattningsvis 2 000 – 3 000 barn. Ingen vet exakt hur många människor som gömmer sig i Sverige idag men det verkar vara många, och media talar om ett skuggsamhälle.
Efter andra världskriget hade de flesta europeiska länderna inklusive Sverige uppnått en väl fungerande välfärdsstat med hög ekonomisk tillväxt, låg arbetslöshet, social stabilitet med hjälp av industrialismboomen och den nödvändiga konsumerande arbetskraftsinvandringen. Invandrarna tog del i de nationella samhällena samtidigt som de behöll en del av sin gamla kultur, bildades det en viss tolerans för diversitet.
Västvärlden idag anstränger sig att begränsa flyktingströmmar, möjligheten att få uppehållstillstånd minskar och kraven för att få medborgarskap ökar, eftersom välfärdsstaten står idag inför nya prövningar, arbetslöshet och fattigdom gör att politiker måste finna nya alternativ till den gamla invandringsmodellen.
Idag har nästan alla partier i Sverige anpassat sig till en xenofobisk retorik och hävdar att det enbart handlar om att begränsa de offentliga nyttigheter och medborgarskapet till den infödda befolkningen. Det rör sig snarare om en ”materialistisk” nationalism än som tidigare kulturell och politisk. Inte minst konservativa nationalister vill framhäva att invandringen är en risk för vår ekonomiska trygghet och skapar på så sätt en fientlig inställning.
Nationalistiska partier har ökat sitt inflytande runt om i Europa och i Sverige. Vi ser hur Sverige Demokraterna ökar sin popularitet och de flesta partierna tävlar om att bräcka varandra i främlingsfientlighet och införa repressiva juridiska åtgärder för att begränsa människors rörelsefrihet och mänsklig värdighet.
Migrations- och asylprocessens långa handläggning bryter ner människor
Justitieombudsmannen, JO har under lång tid tagit emot mängder av anmälningar om långa handläggningstider på Migrationsverket. JO riktar hård kritik mot Migrationsverket för långsam handläggning och passivitet. Den gäller inte bara asyl- och anknytningsärenden utan också medborgarskapsärenden. I de granskade anknytningsärendena ligger handläggningstiden på ett till tre år. Trots utlänningsförordningens tidsfrist om nio månader. Medborgarskapsärenden var tidigare inte prioriterade utan har fått växa på hög, även om det påverkar viktiga saker i enskilda människors liv, som att rösta i allmänna val och kunna resa utomlands.3
För att hantera den stress som den långa väntan, sysslolösheten, bristen på kontroll och oro för sin situation som präglar vardagen på asylboendet och eget boende behövs mer systematiskt organiserade och kontinuerliga aktiviteter med flyktingars med- delaktighet i både formella och informella lärmiljöer.
Staten avsäger sig ansvaret att integrera asylsökande från start eftersom det är givet att nästan hälften blir utvisade, oavsett är kunskap och nya erfarenheter aldrig fel och förebygger ohälsa.
Blir papperslös och tvingas leva på gatan
Är en vuxen och har fått ett beslut om avvisning eller utvisning och beslutet har börjat gälla, eller när tidsfristen för frivillig avresa har tagit slut förlorar asylsökande sin rätt till ekonomiskt stöd. Om en väljer att avvika från beslutet om utvisning eftersom hen har inget kvar att återvända till blir en papperslös med rätt till akut medicin, tandvård och barn får gå i skolan, vilket många avstår ifrån av rädslan att bli anmälda och utvisade. Huruvida det är individens eget fel, alltså att en människa själv ansvarar för att ha hamnat i denna utsatthet eller att ansvaret ligger på samhället, måste vi börja samtala om. Nu måste vi också agera för en amnesti, för en human migrations politik så att ingen någonsin behöver leva på Sveriges gator igen!
