Klimat, är det ett ord som alla är helt mätta på efter ett par veckor med de europeiska högdjurens bravader i Glasgow? Klimataktivister, klimatkrisen, klimatlöften och klimatsmarta lösningar på längden och tvären. Om det bara är bla, bla, bla blir det en antiklimax, som får analyseras närmare på andra sidor i tidningen.

Men klimax och klimat. Det hörs att de hänger ihop, men hur och varför? Medeltemperaturen blir högre och högre, kanske når den en höjdpunkt och klingar av sen, men av lätt insedda skäl kan det inte vara därför det heter klimat.

Något som lutar

Båda orden kommer från grekiska klínein, som betyder böja eller luta. Roten till det ordet är protoindoeuropeiska *klei – asterisken framför betyder att ingen har hittat det i precis den formen. Men ord som finns i nära besläktade språk, och som betyder liknande saker och är väldigt lika *klei, tyder på att det fanns ett sådant ord. Likheterna följer vissa mönster, så det är inte så löst som det kan låta.

*Klei finns i ord som klient, klinik och klitoris. Det är ord som har gått via latinet, och på romanska språk finns det mycket fler *klei”-ord. På engelska också, eftersom en stor del av ordförrådet kommer från latin och franska. I klient och klinik handlar det konkret om att böja sig. Kliniken är ett sjukhus där de som vårdar patienten böjer sig över hen. Klienten lever under någons beskydd och lutar sig mot den.

Klitoris verkar mer mystiskt. De svenska etymologiska ordböcker jag använder tar inte upp det, men Svensk ordbok berättar att det användes på svenska första gången 1910 och att det kommer från ett grekiskt ord som betyder liten kulle. Förr kallades klitoris för kittlaren, som är belagt första gången 1829, och vad de sa innan dess kommenteras inte.

Etymology online är inte lika säker på att clitoris betyder liten kulle. Det skulle också kunna komma från grekiska kleiein, som betyder hölja eller stänga, vilket skulle syfta på ”its being covered by the labia minora”, alltså att den täcks av blygdläpparna. Den höljda, alltså. I en del antika medicinska källor finns också verbet kleitoriazein, som betyder att man rör lätt vid någon för att kittla den. Men troligen kommer verbet från klitoris och inte tvärtom.

Anatomikern Mateo Renaldo Colombo (1516–1559) hävdade för övrigt i De re anatomica att det var han som hade upptäckt klitorisen, som han kallade amor Veneris, vel dulcedo – Venus sötma eller Venus ljuvlighet. Men Etymology online konstaterar att kvinnor kände till den före honom.

Klimakterisk förändring

Så *klei och klínein betyder böja eller luta, och att vara välvd som en liten kulle eller en knopp passar in där. Som en klitoris. Kliniken och klienten har fått sina förklaringar. Klimax kan man tänka sig som toppen på en kurva, som är böjd eller lutar, för annars vore den ingen kurva. I Svensk ordbok kan en klimax vara en orgasm, men SAOB:s artikel från 1936 beskriver det enbart som en retorisk figur eller en höjdpunkt i ”en muntlig l. skriftlig framställning l. (i utvidgad anv.) i ett händelseförlopp o. d.”

Ordets ursprungliga betydelse förklarar saken: klimax är en stege. En stege står lutad mot något när man klättrar på den, och man kommer högre och högre upp, bildligt talat eller alldeles konkret med pinnar och allt.

När ordet klimat kom till var de klimatförändringar vi nu kämpar emot inte inledda. Det som lutar i klimatet är jordaxeln, vars lutning skapar olika väderförhållanden på olika delar av planeten. Varmast närmast ekvatorn, och så kallare mot polerna, en förändring som går stegvis. Man talade om en klimakterisk förändring, vilket låter olycksbådande, som om det vore förutbestämt att det skulle sluta med ofruktsamhet. Men det handlar alltså om en förändring i rummet, inte i tiden.

När det gäller människokroppens klimakteriska förändringar handlar det om utvecklingsfaser, och på 1700-talet ansågs dessa förändringar komma i steg om sju år hos både kvinnor och män. ”Hvart siunde år är en mans climacteriska år, men det sextijonde tredie är det stora” skrev författaren Serenius i en svensk-latinsk-engelsk ordbok som kom ut 1734. Först hundra år senare började man förknippa ordet med menopausen – de klimakteriska åren, förändringsåren.

Västgötaklimax i Glasgow

En antiklimax är en klimax som inte blir av, och en västgötaklimax är samma sak, men med en speciell historia. Uttrycket kommer från 1800-talet, när det var vanligt med kringvandrande försäljare, ofta från Västergötland, och de kallades knallar. Västgötaknallar. Troligen syftar ordet på ett försäljningsknep som de hade, berättar SAOB. Först begärde de ett högt pris, men sen sålde de varan mycket billigare. Det syftar alltså på förväntningar som inte infrias, och ordet har använts om roliga historier som rinner ut i sanden när berättaren förklarar poängen för tidigt.

Det skulle onekligen kunna syfta på världsledare som håller högstämda tal om hur mycket som ska göras för att bibehålla jordens klimat också. För att sedan sänka ambitionerna när det handlar om jobbiga saker som att verkligen minska utsläppen. Men det är en annan historia.