I januariavtalet från 2019 ingår det att ge fastighetsägare mer makt över vilka hyror de kan ta ut för lägenheter i nybyggda hus. Tanken är att hyrorna ska bli högre och vinsterna större, och att det då ska byggas mer och bostadsbristen ska minska.

En utredning av hur det ska gå till har pågått sedan april förra året, och fredagen den 4 juni kom betänkandet – Friare hyressättning i nyproduktion. Meningarna om den är delade.

Anders Holmestig, vd för Fastighetsägarna Sverige, säger i ett uttalande att utredningens förslag ”kommer att skapa ett större och mer varierat utbud av hyresrätter när den ekonomiska osäkerheten minskar i projekten och fler vill investera i ytterligare bostäder”.

Andra befarar att den ekonomiska osäkerheten blir desto större för hyresgästerna när hyran kan höjas utan förhandling. Erik Elmgren från Hyresgästföreningen, som har suttit med i utredningen som sakkunnig, tror att förslagen, om de genomförs, kan göra det svårare för ”unga, studenter och människor med normala inkomster” att få en bostad.

Och Anders Nordstrand, vd för Sveriges allmännytta, tror inte att de kommer att ha någon effekt på vare sig hyrorna eller bostadsbyggandet, eftersom hyrorna i nyproduktionen redan är så höga att det knappast finns många som vill betala ännu mer.

– Möjligen kan förslaget leda till att det byggs nytt på ett fåtal mycket attraktiva platser i storstäderna, men där finns sällan utrymme att bygga mer, säger han i ett uttalande.

Inte heller Tor Borg på Boverket tror att högre hyror är lösningen på bostadsbristen i storstäderna, i alla fall inte i Stockholm, som har en tudelad bostadsmarknad, säger han i en intervju i SVT. Visserligen finns en del som kan och vill betala höga hyror, men bostadsbristen är värst i andra grupper, som trångbodda barnfamiljer och hushåll med svag ekonomi. Och för dem behövs andra lösningar, menar han. Inkomststöd, hjälp till dem som har svårt att få ett hyreskontrakt att ändå få ett.

Ja, och kanske skulle man kunna ge ekonomisk stimulans till folk med stora bostäder som vill dela eller dela av dem, och till äldre som vill flytta till något mindre när barnen flugit ut eller partnern inte lever längre.

Men frågan är också om storstäderna i framtiden kommer att vara magneter på samma sätt som vi är vana vid. Ett drygt år med coronapandemin har visat att många kan jobba på distans. Behovet av att flytta in till storstan för att få ett bättre jobb måste inte vara så stort. Speciellt inte om vi bygger upp ordentlig infrastruktur i hela landet så att alla verkligen har tillgång till internet och telefoni.

Tänk om vi dessutom kunde underlätta för den som vill ta sig an ett hus som står och förfaller. Och införa basinkomst, så att människor vågar flytta ut från storstäderna och bygga upp en framtid någonstans där inte alla trampar varandra på tårna.

Så småningom skulle det kunna finnas underlag för mer kollektivtrafik, byskolor, bibliotek och vårdcentraler skulle kunna hållas öppna. Hela Sverige skulle kunna leva och jo, det skulle säkert bli fler jobb också. Samtidigt som trycket på storstadsområdena skulle minska. Det vore väl bra krav att ställa nästa gång något mindre parti vill vara med och sy ihop ett regeringsunderlag?