Här hittar du förra avsnittet och här kan du läsa från början.

Det var varmt och skönt där inne. En kö ringlade fram, blöta skor gjorde pölar på golvet, ovanför disken hängde bilder av maten som serverades i ramar med ljus bakifrån, och det doftade pommes frites. Nisse tog fram plånboken ur kassen han hade fått med sig och bläddrade oroligt. Det var ren tur att den alls var med, men han visste inte hur mycket han hade på kortet.

Men Ante köpte mat till alla fyra, burgare mellan varma bröd, pommes, cola i pappmuggar. De åt tysta i flera minuter, och Nisse kollade sin telefon. Noah hade ringt, hans bror. Flera gånger. Hans lärare, My, farsan. Och Juha.

Men han kunde inte ringa hela världen nu, han ställde sig i ett lite tystare hörn och slog en pling till Noah.

– Tja, är du klar med ditt reportage? sa Noah och lät av nån anledning nästan sarkastisk. Avundsjuk?

– Det är lite kvar att göra, mina handledare ska titta på det, sa Nisse. Jag är i Södertälje, vi har precis käkat.

– Måste ju vara världens scoop om det kunde ta sån tid. Du hade kunnat tillbaka. Jag har varit orolig.

– Ledsen, det blev så, och nu är vi på väg. Vi är två – Freddy och jag.

– Freddy? Okej. Men vadå, Södertälje, ni ska inte sitta på pendeln hela vägen. Jag hämtar med bilen. Det tar en timme eller så.

– Bilen, har du skaffat bil?

Det hade han inte, inte på studielånet, men han lånade sin flickväns. Marlene var förresten journalist sa han, de skulle nog ha mycket att prata om. Canberra hade sett till att de hade Oasen-tröjorna med sig, de långa av ull som Nalle hade stickat. Han hade packat åt dem medan de hade vaknat till och hoppat i kläderna. På några sekunder, utan att behöva tänka efter. Men han hade ingen lust att springa runt i Södertälje och leta efter någon utfart. Noah sa att han kunde hämta dem vid stationen, och så lade de på.

Ante och Canberra satte sig på pendeln in till stan. Nisse köpte varsin kopp varm choklad till sig och Freddy i en automat, och så satt de kvar och pratade och fick chokladmustascher.

– Vad är han för en, din brorsa?

– Vi har inte vuxit upp tillsammans, han är min halvbror på morsans sida, lite över trettio. Han är … tja, vi är rätt olika. När vi var små såg jag upp till honom.

– Mmhm, men inte nu?

Nisse tog en klunk choklad och tänkte efter.

– Nej. Han är snäll, men vi har ganska lite gemensamt. han är bara intresserad av att träna och skaffa coola gaddningar. Du vet, man ritar bilder i huden med en nål och lägger i färg i. Sist vi sågs i alla fall, det är ett par år sen.

När Noahs flickväns bil tutade utanför hade Nisse och Freddy börjat få menande blickar av människor som inte hade någonstans att ställa ner sina brickor. Noah kom fram och kramade om Nisse och sa hej till Freddy. Lite kort, tänkte Nisse. Som om det var något fel.

– Sitt fram brorsan, sa Noah.

Så Nisse satte sig fram, Freddy hoppade in bak bredvid en hundbur med en dovt morrande, brun hund med rosa nos.

– Hon heter Razor, sa Noah. Om du inte provocerar henne är hon inte farlig. Alltså, hon ska vara farlig, men det är nåt fel på henne.

– Hon låter lite farligt, sa Freddy.

– Hon reagerar på nya personer. Det ska hon göra. Men hon vänjer sig, sa Noah.

Freddy lade sin kasse mellan hundburen och sig själv och tittade ut genom fönstret. Det såg ut som städerna i gamla filmer, tänkte hon, större än Gnesta, mycket folk och hus och barn och bilar, bilar, bilar. Det var som att komma rakt in i en gammal saga. 

– Var kommer du ifrån då, Freddy? sa Noah.

– Oasen, sa Freddy.

– Det ligger i Rågsved, sa Nisse. Söder om stan.

– Men från början?

– Från början kommer jag från Xpan 7, sa Freddy.

– Ekspansju, aldrig hört talas om. Du pratar bra svenska. Har du nåt jobb?

– Tack, du snackar ganska bra svenska själv. Jag driver en restaurang. Du då?

Det här skulle bli jobbigt, tänkte Nisse. Noah lät som … en rasist. Som en som tyckte att en mörkhyad person först av allt måste frågas ut om sin härkomst, få betyg på sin svenska och redovisa sin status på arbetsmarknaden. Men han sa inget. Freddy hade inte de referensramarna. Förr eller senare skulle han ta ett snack med Noah om det där, men det kunde vänta lite.

Resan gick annars bra, köerna började avta, de pratade om hundar, träning och dieter, som Noah hade blivit intresserad av. Han följde ingen speciell men hade funderat på något han kallade jägardieten, typ bara kött på nätterna och fasta på dagarna, sa han. Nisse såg framför sig hur Noah och Razor åt ur varsin skål på köksgolvet. När de passerade Karolinska hade hunden slutat morra, och när de kom fram och Noah släppte ut henne studsade hon runt som en gummiboll och slickade Freddy i ansiktet.

– Det är nåt fel på henne, mumlade Noah generat och sa till henne att sitta.

Men Razor ville inte sitta, hon ville studsa. Noah skulle gå ut med henne och Freddy följde med. Nisse satte sig vid köksbordet och samlade tankarna. Först av allt borde han ringa Juha och föreslå ett möte, där han skulle visa upp sitt reportage och diskutera möjligheterna att publicera det. Han tittade igenom bilderna igen, bilder som egentligen borde vara omöjliga, som flyttade gränsen för vad som kunde kallas verkligt.

Juha svarade snabbt, nästan innan Nisse hade tryckt iväg signalen. Men han avbröt Nisse när han började prata om reportaget.

– Du, grabben. Vi har annat att ta itu med. Ida är försvunnen, ja, jag vet ju nu varför, men jag har fått ta hennes satans jobb vid sidan av mitt eget. Och Ante säger att hon inte är tillbaka förrän om en vecka till …

– En vecka till? Är det inte fredag i dag?

– Torsdagen den femtonde, sa Juha. Ni kunde ha skött det här bättre.

– Det kunde vi säkert, sa Nisse, men jag trodde vi skulle komma tillbaka liksom samma tid. Jag trodde det funkade så.

Han tittade på datumet i mobilen. Juha hade alldeles rätt. Och det var förstås så att de hade använt Timebandit 2, inte Timebandit 1. Och Ante hade väl ställt in tiden efter när han själv hade gett sig av. Juha lugnade ner sig och föreslog att de skulle ha ett möte åtta nästa morgon, och att Nisse kanske kunde ta på sig en del uppgifter tills Ida var tillbaka. Det där med reportaget fick de tänka på.

Tänka på!