Som Syre tidigare rapporterat, planerar en grupp miljöengagerade svenskar att stämma staten, för att utsläppen inte minskar snabbt nog.

– Vår ingång är att miljömålen är för lågt satta, sedan räcker det inte med ambitiösa mål om vi inte gör tillräckligt för att uppnå dem, sa Flynn Smedman, en av de engagerade.

Enligt Kristina Forsbacka som studerat en liknande stämning i Nederländerna, är det en komplicerad process som väntar.

–  Man måste visa att regeringen inte gör vad som krävs för att skydda medborgarna från farliga klimatförändringar, säger hon.

I det nederländska fallet som initierades 2015 var det klargjort att landets klimatmål till 2020 inte låg i linje med att begränsa uppvärmningen till 2 grader. Ändå var det en svår juridisk strid som låg framför Urgenda, den stiftelse som stod bakom stämningen. Något liknande rättsfall hade aldrig tidigare prövats – och regeringen ansåg att klimatfrågan inte hörde hemma i en domstol utan var en fråga för politikerna – inte domstolarna.

Men det fick de bakläxa på.

– Det är en unik dom för klimatet, en riktig milstolpe, säger Kristina Forsbacka.

"Skulle utgöra ett hot mot liv och välfärd"

För även om det är det politiska systemets uppgift att besluta om utsläppsmål, är det enligt den nederländska domstolen domstolarnas uppgift att skydda medborgarna – också mot staten om det behövs. I det här fallet åberopade Urgenda Europakonventionens (ECHR) andra och åttonde artikel som rör rätten till liv och rätten till skydd av privat- och familjeliv. En avgörande fråga i målet var att ECHR enligt domstolen också skyddar medborgarna mot farliga klimatförändringar. Och där gjorde inte staten tillräckligt, konstaterade högsta domstolen i sitt slutgiltiga avgörande i december 2019, som tvingade staten att skärpa sin utsläppsminskning till 2020, från 20 procent från 1990 års nivåer till 25 procent.

”I enlighet med artikel två och 8 av ECHR, kan och bör domstolen dra den slutsatsen att staten är skyldig att uppnå den utsläppsminskningen, på grund av den risk klimatförändringarna utgör för de nederländska invånarnas liv och välfärd”, skrev rätten.”

"En imponerande dom"

Bakom stiftelsen Urgendas framgång i rätten, låg ett stort och imponerande arbete, enligt Kristina Forsbacka.

Urgenda hänvisade till ett omfattande vetenskapligt underlag om klimatförändringarna, bland annat till IPCC:s fjärde rapport, som konstaterade att de globala utsläppen behövde minska med mellan 25 till 40 procent till 2020, för att kunna begränsa den globala uppvärmningen till två grader.

Urgenda behövde också övertyga rätten att ytterligare uppvärmning utöver 2 graders skulle utgöra en risk och ett hot mot invånarnas liv och välfärd.

Staten kom med en rad motargument och argumenterade bland annat att landets utsläpp endast var en bråkdel av de globala utsläppen och inte gjorde någon skillnad på ett globalt plan. Ett argument domstolen inte godtog. Enligt domstolen måste varje land stå för sin andel av de minskningarna. Om statens resonemang skulle ha accepterats, skulle det, enligt rätten leda till att länder enkelt skulle kunna undvika sitt egna ansvar inom klimatkonventionen, berättar Kristina Forsbacka.

– En mycket viktig dom, det går inte att underskatta domstolens mod, säger hon om domen som anses vara den mest betydelsefulla klimatdomen till dags dato, då den hållit ända upp till högsta domstolen.

Utsläppen minskar långsamt

Nu vill en grupp miljöengagerade i Sverige ställa den svenska staten till svars, för vad de menar är en omställning som inte ligger i linje med Parisavtalet. Men det kommer att ställas höga krav för att nå framgång, tror Kristina Forsbacka. Bland annat måste de likt de engagerade bakom Urgendamålet övertyga domstolen om att Europakonventionen är tillämplig

– Det finns också en rad andra frågor som var uppe i Urgendafallet som de svenska domstolarna ska ta ställning till.

Läs den engelska versionen av högsta domstolens domslut i Urgendamålet här. 

En annan förutsättning för att nå framgång är att man visar att regeringens klimatpolitik inte uppfyller de klimatmål som kan ställas.

– Om regeringen har en ambitiös klimatpolitik och redovisar åtgärder för att genomföra sin politik kommer det att tillmätas betydelse, säger Kristina Forsbacka.

Enligt flera årsrapporter från Naturvårdsverket går utsläppsminskningarna för långsam takt. Även klimatpolitiska rådet har gått hårt åt regeringens handlingsplan för att inom mandatperioden sätta landet på kurs mot Sveriges mål om nettonollutsläpp 2045. Frågan är om de svenska aktivisterna kan övertyga rätten att staten inte kommer att lyckas väga upp den långsamma takten i dag, med en än snabbare takt i framtiden.

– Det räcker inte att ha ambitiösa mål men det är inte tillräckligt med ett påstående om att regeringen inte kommer att uppnå målen, utan man måste visa det. Det är beviskraven här, säger Kristina Forsbacka.