Belinda Olsson, både programledare och producent för just denna produktion, har just fått en fyra avsnitt lång serie sänd på SVT om huruvida biologi är en vital faktor gällande hur män och kvinnor lever sina liv. Denna text kommer inte handla särskilt mycket om innehållet, för det har redan beskrivits och sågats rejält i bland annat SvD, Aftonbladet, GP, Expressen, DN och inte minst Sydsvenskan. Den kommer istället handla om varför det inte spelar någon roll om det på gruppnivå finns biologiska skillnader mellan de två könskategorierna män och kvinnor, åtminstone inte när det kommer till frågan om arbetsmarknad och rekrytering, som sista avsnittet av programserien handlar om. 

Så här är det nämligen: Det är i princip omöjligt att särskilja vad som är biologiskt betingat och vad som är socialt betingat. Om det nu är så, som mer än antyds i programserien, att män och kvinnor, om de var fria att välja helt fritt, ändå skulle välja att söka sig till helt olika delar av arbetsmarknaden på grund av biologin – då är det helt fint. Ingen kommer ha någon politiskt korrekt eller radikalfeministisk agenda om att det absolut ska vara 50/50 på alla arbetsplatser i så fall, ingen skulle protestera. 

Problemet är bara att vi inte kan välja fritt. Det fria valet är en illusion. Du kan exempelvis inte börja intressera dig för något som du inte känner till, eller som du aldrig har blivit introducerad till. Och det kan vara väldigt svårt att upprätthålla ett intresse för något som  du har fått veta, och fortsätter få veta, att människor som du inte brukar vara bra på. 

Dessutom lever vi överhuvudtaget inte i ett samhälle där könsnormer inte längre spelar någon social roll, även om kvinnor inte längre missgynnas enligt lagen. Men det tar tid för gamla traditioner att försvinna. Det är liksom inte mer än 60 år sedan ”kvinnolöner” avskaffades i Sverige. Men ändå ser vi fortfarande att yrken där främst kvinnor arbetar är mycket lägre betalda än yrken där främst män arbetar, trots samma utbildningsnivå. 

Vi har fortfarande kollektiva associationer om vilket kön som passar för vilket jobb, och det är klart att det påverkar vilka utbildnings- och yrkesval unga män och kvinnor gör. Men mångfald på arbetsplatser ger fördelar, och det har staten fattat. I programserien, som provocerande nog sänds på public service, framställer Belinda det som att staten, eller till och med regeringen, vill stoppa könsstereotypa val av utbildning och yrke, och att män och kvinnor ska ”strunta i sina personligheter” som hon uttrycker det, som om det nu skulle vara fastslaget att det finns en manlig och en kvinnlig personlighet och dessa vill helt olika saker i livet. 

Nu är det knappast stoppa någons val som staten vill, snarare främja möjligheten till mångfald. Och är det några som verkligen förstått vinsten av att ha mångfald på arbetsplatserna är det de privata företagen. De drivs absolut inte av någon politiskt korrekt agenda, de vill tjäna pengar! Och hur tjänar man pengar? Jo, genom att rekrytera de absolut bästa.

Och hur säkerställer man att man rekryterar de bästa? Jo, man ser till att ens potentiella rekryteringsbas är så bred som möjligt. För att säkra att man faktiskt får de mest kompetenta och att inte någon som skulle kunna bli den bästa sjuksköterskan i världen väljer bort den vägen för att det anses ”omanligt”. Eller att någon som skulle kunna skapa världens bästa dataspel inte ens läser programmering för att hon har fått veta att dataspel är en killgrej. 

Vad är egentligen problemet med att män och kvinnor gör könsstereotypa val, frågar sig Belinda, och svaret är att det är inget problem alls så länge det inte finns minsta möjlighet för att människors val begränsas av fördomar, stereotyper och social bestraffning. Vad som däremot är ett problem är att program som dessa, som marknadsför idéen om att män och kvinnor är essentiellt och diametralt olika, kommer göra det ännu svårare för män och kvinnor att göra fria val. Och en hel massa talang och kompetens kommer gå förlorad på köpet, till ingen nytta och ingens glädje.