Vi kom fram till att vi skulle gå off-line en vecka eller två. Åka till urskogen, njuta av tystnaden, läsa böcker och absolut inte kolla nyhetsförmedlingen från Cop26. Ibland måste man helt enkelt stänga av. Om det inte hade varit för att jag var lite nyfiken på vad den brittiske premiärministern skulle hitta på. Han skulle absolut inte försitta detta gyllene tillfälle att dominera etervågorna med bombastiska ordvrängerier.

Boris Johnson, din gamle skojare. Tänk om jag kunde vara lika klämmig som du. Tänk att få vakna upp varje morgon, obekymrat läsa de svarta rubrikerna om pensionärer som fryser ihjäl, barnfattigdomen, bristen på medicin – men ändå vara övertygad om att allting är så perfekt att det omöjligt kan bli bättre.

När det gäller klimatet har Johnson alltid talat med kluven tunga, han kan säga en sak på morgonen och påstå motsatsen lagom till lunch, allt beroende på vem det är som lyssnar. Det kommer han undan med eftersom brittiska media redan under brexitstriden lärde sig att aldrig ställa några besvärliga följdfrågor. Channel 4 försökte, därför hotas de nu av privatisering. Och BBC vet sedan länge att de får problem med budgeten om de tar sitt journalistiska uppdrag på allvar.

Mina engelska vänner brukar framställa det brittiska kungahuset som en skara muntra halvidioter som ränner runt i markerna för att skjuta prick på allt som rör sig. Man kan inte förvänta sig mycket av slikt folk, menar de. Men jag undrar om inte allt det där jagandet trots allt har gett resultat. Oavsett om de skjuter dovhjortar eller paparazzis har de uppenbarligen skaffat sig en naturlig relation till naturen och det är mycket möjligt att det är deras obesvärade förhållande till naturen som förvandlat den brittiska överklassen till veritabla miljöaktivister. Storbritannien har trots allt gjort en hel del bra saker och ingenting av det hade varit möjligt om inte en majoritet av House of lords hade röstat för det.

Då är det värre med den del av överklassen som till skillnad från prins Charles inte kan skilja mellan en flugsvamp och en giraff. De gillar definitivt inte Boris Johnsons miljöprat. Officiellt har den brittiska regeringen förbundit sig till en rad kloka åtgärder, men bakom kulisserna växer ett organiserat, välfinansierat motstånd mot klimatåtgärder inom den konservativa högern. Det är veteranerna från brexit som är i farten, ett klassiskt exempel på deras taktik dök upp i The Telegraph som rapporterade att en majoritet av den brittiska allmänheten vill ha en folkomröstning om Boris Johnsons ”nettonoll-planer”. Det var en bluff, ingen ville ha en sådan omröstning, men det var just så brexit började.

Boris Johnson är den perfekta romanfiguren, därför är det lite svårt att tycka illa om honom även om han representerar en politisk tradition där det mesta handlar om att vilseleda sina egna väljare. Det är inte min sorts demokrati. 

Men man vet aldrig, det händer nämligen lite då och då i historien att det i tider av kris och oro dyker upp någon totalt osannolik gestalt som trots att man omöjligt kan ta honom på allvar faktiskt börjar att leverera.