Att odla svamp inomhus kräver en hel del hygien. För att inte mögel och bakterier ska ta över måste odlaren se till att placera substratet som svampen i någon form av sluten behållare, oftast med luftfilter. Så att mycelet blir ensamt på täppan. Utomhus är det liksom tvärtom. Där är mångfalden av organismer den naturliga miljö som mycel växer i och svampen samarbetar med mängder av andra organismer för att må bra.

Det är i princip två olika saker, eller snarare en massa olika odlingsmetoder som anpassats till två olika situationer, beroende på svampart. I grunden är det dock samma sak. Svampmycel ympas in någonstans där det finns mat till det.

De arter som är vanligast att odla utomhus är olika ostronmusslingsarter – de som kallas ostronskivling i livsmedelsaffären – shiitake och jättekragskivling. Shiitake odlas i trädgrenar medan de andra odlas på bäddar av träflis och halm. Det går också att odla olika ostromusslingsarter i trädgrenar, då använder man samma teknik som vid shiitakeodling.

Shiitake

Shiitake har kommit till oss som matsvamp från Asien. Den finns ibland i affären, men är sällan särskilt fräsch. Och det är stor skillnad på en pinfärsk shiitake och en som börjat se trött ut. Dyr är den också. Att odla själv, inomhus eller utomhus är väl värt besväret. Shiitake lever på träd, grenar framförallt. För att odla behöver du grova grenar, 7,5-15 cm i diameter och runt en meter långa.

Shiitake växer på olika lövträd, bland annat lönn, ek och bok. Odlare experimenterar hela tiden med olika träslag så gör en sökning på nätet om du vill veta om grenar från ett visst träd i din närhet går att använda.

Grenarna eller stockarna ska fortfarande vara färska, många odlare föredrar att såga av grenar på vintern. Träden samlar då näring i veden, bland annat olika sockerarter för att skydda mot frost. Sen är det bara att borra hål i dem och peta in mycel och täcka med vax. Det finns speciella borrar för shiitakeodling och mycel att köpa i form av träpluggar, ungefär såna som man använder när man sätter ihop möbler.

Grenarna placeras sedan på en skuggig och sval plats i väntan på skörd. Det tar ungefär åtta månader eller mer tills första skörden kommer, men sen kan svampen ge skörd flera gånger om året.  Många odlare blötlägger stocken vid jämna mellanrum för att sätta igång fruktingen. Ett par hårda smällar stimulerar också fruktsättning. En shiitakestock kan ge frukt i många år om den sköts rätt.

Odlingsbädd

Det är ungefär som att odla grönsaker, men istället för jord används träflisor och halm. Ibland kartong. Svampar lever ofta på saker som håller på att brytas ner. De är en av naturens viktigaste återvinnare. Utan svampar skulle skogen se rätt annorlunda ut med högar av dött organiskt material som blev liggande. Så den bästa platsen för arter som jättekragskivling och ostronskivling är en odlingsbädd med träflisor och eventuellt halm. En sådan kan ge svamp i många år, så länge som substratet i den innehåller tillräckligt mycket näring för mycelet. Det går också att mata bädden med mer material med tiden.

För att skapa en odlingsbädd sprider man ut ett lager substrat på marken någonstans där solen inte lyser direkt. Ovanpå det lagret strös mycel (som finns att köpa inympat på träflisor eller säd, kolla på nätet) och sen ett lager substrat till. Varva substrat och mycel tills det blir en rejäl bädd. Vattna ordentligt och håll sen bädden fuktig genom att vattna den då och då de första veckorna. Mycel gillar inte att torka ut, men om det hela blir för blött får lätt andra organismer fäste. En del odlare täcker bädden med halm eller något annat som håller kvar fukt.

I synnerhet jättekragskivling sprider sig gärna och kan dyka upp på andra ställen i trädgården. Mycelet liksom vandrar runt i jakt på mat. Överhuvudtaget kan individuella mycel av vissa svamparter sprida sig över enorma områden om de bara får rätt förutsättningar.